The Cure

Igår övernattade jag i Stockholm hos Alinababe. Vi skulle ju gå och se The Cure! Mina förväntningar var inte alls höga, eftersom jag bara hört dåliga saker från sist de spelade i Sverige (arvikafestivalen 02). Och hur kul brukar det vara att höra gamla avdankade gubbar som vägrar ge upp drömmarna om en eventuell comeback...

Jag kan tala om att det var allt annat än gubbigt. Jag kände mig seriöst som femton år igen, då jag med svartaste solglasen hade Cure i hörlurarna en hel vinter. Ojojoj, jag blev minst sagt imponerad!

Klockrent. Magiskt. Tårdrypande.

Man förstod knappt att det var live förrän ett litet rundgångstjut ekade i publikhavet.

Citat ur dagens DN.

"The Cures konsert på Hovet är inte lika hjärtslitande. Men väldigt underhållande. Och väldigt lång. Robert Smith har alltid gillat maratonspelningar - tvärtemot punktraditionen som påbjuder korta gig - och den här kvällen överträffar han sig själv. Under tre timmar får vi höra 36 (!) låtar som täcker de flesta stilar som gruppen utforskat: kantig postpunk ("10.15 Saturday night"), psykedeliskt fuzzat Jimi Hendrix-mangel ("The kiss"), nihilistisk goth ("Play for today"), gnistrande, episk romantik ("Pictures of you") och vimsig lekfullhet ("Let's go to bed")." - Fredrik Strage

De hade lagt upp allting så jävla fint. Perfekta övergångar och uppladdning inför varje gammal goding.
Klockrent helt enkelt. Och jag är så himla glad att jag fick uppleva detta med en pudding som liksom jag, älskar The Cure. Inte en enda låt saknade jag under mastodontgiget. Bloody perfect!

Läs hela recensionen på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1323&a=741463
Musik | | Kommentera |
Upp