Det gick rätt bra ändå, Dante var populär bland besökarna trots att han sov igenom de första tre timmarna. Vi lyckades sälja en del, men alltför mycket blev kvar. Så imorgon åker vi och lämnar in det på second handbutiken.  (klickbara bilder)


Det är busruggit i hela lägenheten, jag har sovit i två timmar. Kände att jag fått nog av att vara vaken efter jag lyckats med bedriften att städa toaletten samtidigt som jag bajsade. Då gav jag Dante till Jimmy och gick och lade mig. Sååå skööönt. Men nu finns det ju saker att göra såklart. En ny kyl och frys står här i köket nu. Ser bra ut, och blir kanon inför försäljningen.

Nu är det dags att plocka upp min  lilla knodd från golvet, han börjar bli rastlös.

Puss på er!

Hittade en rolig lista hos Soya (låst blogg)

OBS, NU FÅR ALLA VETA MIN OCH ALLA TJEJERS STORA HEMLIGHET. Vikten.

Namn: Stina Elofsson
Ålder: 21
Graviditetssymtom: Illamående, toktrött, ingen mens
Positivtgravtest i vecka: 3
Då berättade jag för...
Mamma: 1:a februari, min födelsedag och testdag!
Pappa: I vecka 14
Mina bästa kompisar: Jag visste inte vem jag skulle ringa först, det blev ett virrvarr av samtal samma dag
Min barnmorska hette: Cecilia, Carina och Astrid. Det var en rörig sommar på mvc...
Vikt vid inskrivningen: 83
Vikt vid förlossningen: 120 kanske, slutade väga mig efter 115.
Vikt 1 vecka efter förlossningen: 108
Jag var torsk på: Choklad, dricka, ciggaretter, KÖTT
Mat som fick mig att vilja kräkas: I början luktade allt illa och jag var sjukt kräsen vad gällde måltider.
Illamåendet började: I vecka 4 ungefär
Och slutade: Det gav med sig tack vare att jag åt bra och regelbundet, men slutade väl helt i vecka 13
Mina första mammakläder: Jag höll mig nog till maj, juni, tack vare hårsnoddsknepet.
Min största modetabbe: Att jag såg ut som barbamamma till slut och såg illa ut i allt?
Första bebisprylen: Det var nog spjälsängen, den köpte vi rätt tidigt.
Då kände jag första sparken: Tre distinkta sparkar i vecka 17
Vi trodde att bebisen i magen var: Halva graviditeten kände jag sjukt starkt att det var en pojke, men jag blev så påverkad av alla som sa att det var en tjej att jag tillslut ändrade mig.
Namn vi funderade på: Elsa, Oskar, Allan, Pelle....
Grejer som hände med min kropp: Jag samlade på mig massor av vatten, svällde upp till en vattenballong och kunde knappt gå på slutet för att jag hade sån foglossning. Den startade förövrigt i vecka 10....
Så motionerade jag: Motionssimmade i början, cyklade, promenerade, under sommaren simmade jag i ån.
Konstiga grejer jag gjorde under min graviditet: Jag hade ett jämnt humör faktiskt, vi bråkade sällan.
Konstiga kommentarer jag fick höra: Att jag var SÅÅÅÅ STOOOOR, ingen verkar minnas hur det var på den tiden de själva var gravida. Senila människor, tänk er för!
Konstigaste bebisrådet: Oj, vet inte riktigt....
Värsta gravidminne: Jag gillade inte att vara med barn för fem öre, min kropp och jag var inte på samma plan och jag funderade länge på om det skulle vara värt all smärta. Nu i efterhand kan jag ju säga att det var det. :)
Bästa gravidminne: När vi fick positivt besked och när vi var på ultraljudet i vecka 17, det var så starkt. Vi grät båda två och vi blev LÄTTADE att vårat lilla Kryp levde den här gången.

Ja vilken resa man gjort. Förlossningen är jag så himla nöjd över, och verkligen tacksam över att det gick så smidigt. Är imponerad av min egna styrka och att jag klarade av det. Dante är världens bästaste lilla pryl och vi har förälskat oss totalt.

Det går trööögt.

Vecka 1: -12 kg
Vecka 2: -  1 kg
Vecka 3: -  1 kg
Vecka 4: +-0 kg
Vecka 5: -  1 kg

Men jag måste erkänna att jag äter fikabröd, och har inte riktigt startat med promenader än. Har fortfarande ont i kroppen. Plus att vi syndar rätt mycket. Utemat har det blivit hela två gånger denna vecka. Vi har redan fyllt månadskvoten liksom. Plus att vi gottat med godis, chips och nu glass en del gånger under veckorna som gått.

Soya (låst blogg) hade lagt upp bilder på sig när hon hade dreads för två år sedan, då blev jag sugen på att se hur jag såg ut när jag hade det.

Detta blir en utmaning till alla som haft dreads en gång i världen, att lägga upp bilder på er själva.


   

Jag inser det inte förrän jag ser hennes tårfyllda ögon.
Jag vet att det inte är allergin, men jag intalar mig det ända tills hon stänger dörren.
Sen bryter jag ihop.

Sara åker till Egypten nu och kommer inte hem förrän efter mars.
Jag kommer dö lite för varje dag.

Nu när alla mina vänner är så långt borta så vill jag knappt säga hejdå när de väl åker. Jag är för sentimental för att klara av avsked.

Josefin är tre timmar bort, det är jobbigt att vinka hejdå varje gång hon åker tillbaka till Hällefors.

Sandra är på andra sidan jordklotet, i Thailand nu. Vem vet när hon komemr tillbaka, om hon kommer tillbaka.

Kajsa är i Norrköping, det är också långt.

Cissi är i Fagersta, det är lite omständigt, men ändå rätt nära.

Alina är den som är närmst just nu.
Tack för det, för hade jag ingen av er inom räckhåll skulle jag nog gå under.
Tack för telefoner, internet och post.


Babe, jag är inte orolig för att planet ska störta eller att en galen arab ska hålla dig kvar. Jag vet att du klarar dig. Men du fattas mig redan och jag vet aldrig hur mycket du betyder förrän det blir så här. I love you baby, always.

Jahapp, då har vi grälat första gången då. Om sömnen, såklart. Jag är så sjukt trött HELA TIDEN, orkar knappt amma på nätterna. Dante orkar heller inte riktigt och somnar fort. Jimmy vill hellre att jag då har kvar Dante hos mig så han kan fortsätta äta när han vaknar efter bara en kort stund. Det resulterar då i att jag inte får sömn alls, efetrsom jag måste ligga på sidan och fortfarande har skitont i ryggen. Han menar att det är bättre än att han går upp och gör ersättning, men jag menar på att det är bättre för då somnar han djupare och sover i sin egen säng. Åh, vet inte hur vi ska göra för att nätterna ska gå smidigare.

Dante ligger just nu och slår på figurerna i babygymmmet. Han gillart. Han har min rosa tshirt på sig.

Idag har vi skiiitmycket att göra.
Pynta hemmet, bygga möbler, dammsuga, plocka bort badkar och byta skötbord, plocka ner bokhyllan, fixa lister. Får se hur mycket vi hinner. Ska ju till BVC idag också.

Håhååå jajaaaa.

Herregud jag har blivit en helyllemorsa på bara en månad!

Det är ju som alla vet löning idag, vilket betyder att alla åker in till stan och handlar på kredit. Vi gör det dock inte, handlar på kredit alltså. Hur som, vi åker in, har Dante med oss. Vi tar det chill och går genom hela IKEA och gör oss roliga över svenssongrejen av att vara där "hela familjen". Vi stannar och äter på IKEA, jag ammar in public (försöker dock gömma mig) och vi får beröm av kassörskan på vägen ut för att vi ställt alla saker med koderna mot henne.

Vidare till ICA Maxi, där vi för det första parkerar på familjeparkeringen. Vi sätter Dante i en vagn med barnstol och kör snabbt igenom skiten, köper på rabattlappar och extrapris och packar in oss i bilen som är så sprängfull att vi knappt åker framåt när Jimmy pressar ner gasen. Men hem kom vi tillslut, och nu sitter jag här med nyinhandlat julpynt och möbler som ska skruvas ihop och känner hur morsarollen rinner av lite, i samma stund som jag slänger inköpslistan i papperskorgen.

Snor en utmaning av Soya!

1. Jag köper alltid mer julklappar än jag borde: Nej, jag är rätt duktig på julklappar.
2. En riktig julgran med äkta barr är ett måste här hemma: Absolut!
3. Jag tycker om att göra önskelistor för mig själv: Alltid! Hur ska sambon annars veta vad man önskar sig? Pikar är ju lönlöst...
4. Julmaten är väldigt viktigt: Ohja.
5. Skinka, lutfisk, Janssons frestelse, sill måste finnas med: Jadå, men fisken vette sjutton.
6. Ingen riktig jul utan snö på julafton: Jodå, men visst är det skumt utan snö.
7. Julen är oftast fridfull hos mig/oss: Haha! Knappast! Fullt ös medvetslös är våra familjers takter.
8. Släktbesök ingår alltid i julen: All släkt är samlad.
9. Jag rimmar ännu på flera julklappar: Nä, det pallar jag inte, kanske om jag har tid över.
10. Jultomte är viktig: För de minsta ja.
11. Jag har alltid fullt upp på julafton med bestyr: Tack och lov finns det en äldre generation för det än så länge.
12. Julkort ska skickas på Posten: Absolut, jag är klar med mina redan!
13. Jag ser de flesta av de traditionella julprogrammen på julafton: Ja om inget annat dyker upp.
14. Julen är mer jobbig än rolig: Absolut inte.
15. Fåglarna får alltid något att äta på "i julklapp": Fåglarna här ute på gården är så bortskämda av pensionärerna, så nej.
16. Dopp i grytan är viktigt: Nä, har gjort det en gång, och det var inte med min egen familj.
17. Julkalendern i TV försöker jag följa: Nej, de har blivit så dåliga på senare år.
18. Åker alltid skidor på jul eller annat om snön kommer: Nä, har aldrig åkt, men kanske en pulka?
19. Vi åker bort till värmen och "firar jul" utomlands: Nej, det är ju att smita!
20. Vi brukar vara flera familjer/människor som slår oss ihop och firar: Ja alltså, det där är rätt invecklat. Jag har ju två familjer som inte vill umgås med varandra. Julafton betyder förmiddagen hos mamma och Ole i näs, med tillhörande släkt, och eftermiddagen, kvällen hos Jimmys föräldrar/familj. Juldagen betyder julafton igen, fast med pappas familj och släkten där.

Jag har nog gjort så många misstag man kan göra so far in life.
Jag kan se tillbaka på en ondskefull barndom med en bror som fick skulden för allt, en lillasyster som aldrig fick vara med. Jag har fryst ut en förstaklassare när jag själv gick i trean, fick igen då jag började mellanstadiet. Jag tog aldrig chansen i början på högstadiet, jag vågade aldrig erkänna min kärlek till er i sjuan, åttan, nian, jag valde idoler istället. Jag gjorde alltid det som föll mig in, istället för att tänka efter före. Jag försummade mina vänner för att lära mig röka med Carro från Sura när jag gick i sjuan/åttan, lät dom hållas ännu en gång när jag i nian skaffade seriöst förhållande.

Det slutade inte där.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt, ångrat och våndats över beslut som inte alls blev som de skulle. Jag har gjort ALLA klassiska flickvänsmisstag. Jag har skickat alla de där sms:en, dom som skulle sparats i sparade meddelanden istället för att ha skickats iväg i ilska, ledsamhet eller desperation. Jag har alltför många gånger tappat omdömet när jag som minst hade behövt det, av alkohol, kärlek, hat och besvikelse. Jag har tagit tillbaka femtonhundra gånger för mycket när jag borde vänt mig om första gången, där i lekparken. Senare, att orka lägga mer energi på en annan människa istället för att se mig själv och hur dåligt jag mådde.

Jag borde inte ha krossat slyngelhjärtan, jag borde ha varit killfri istället.
Jag borde ha sett Jimmy tidigare än midsommar 2006.
Jag borde ha stannat kvar längre efter skoltid på konstskolan.

Men jag ångrar egentligen inget.
Om inget av ovanstående hänt, hade jag aldrig lärt mig något.

Jag har det så bra jag någonsin kan.
Nu är jag livrädd för nästa misstag.

Dante var vaken typ hela natten och skrek. Han blev bara tyst med tutte/napp och om han fick sova mellan oss. Vi kunde verkligen inte begripa varför han inte ville stillas, förrän Jimmy fick syn på världens snorbuse som låg och hökade i hans ena näsborre. Jimmy hämtade den där näsprylen som man suger med och vipps kom det ut en lååång radda snor. Inte konsgti att man är sur om man bara kan andas med en näsborre......

Idag var vi ner till bvc och vägde Dante en snabbis. Jag har varit lite orolig för att man hela tiden får frågan "räcker mjölken?",  "har du tillräckligt?",  "han är nog mer hungrig, han får nog inte ut nåt" så vi tog en promenad ner på byn i det vackra vintervädret. Han hade gått up nästan 500 g på en vecka, så nog får han i sig!

Man blir lite smått ledsen på den ständiga hetsen kring pattarna. Minns inte folk hur det var när de själva hade småbarn och ammade? Minns de inte sin egna oro för att inte räcka till? Varför tar man inte hänsyn till det? Jag har varit skitnojig över amningen och huruvida han får i sig tillräckligt, och nu på sistonde har det runnit till bra och jag är så glad över det!

Efter bvc gick vi till Jimmys mormor som fyllde 68, tog lite kaffe och pausade fötterna. Nu vankas det kyckling i ugnen och jag spanar in julgardiner på hemtex webshop. Snart kommer pengarna, snart....

Jag trodde aldrig det skulle gå så här bra.

Jag hade föreställningar om uppesittarnätter med gråten i halsen och grälsjuka dagar med dörrar som smäller. Vi har haft det underbart sedan vi klev innanför dörren, dagen vi kom hem från BB. Vi har varit småirriterade på varandra några gånger, främst på grund av hunger eller trötthet, men i övrigt har vi inte varit osams en enda gång. Drömmer jag om rosa moln, eller är det här på riktigt?

Vi pussas varje dag. Vi sover bredvid varandra varje natt. Jag älskar att det är bra, och jag älskar min Jimmy. Jag är så otroligt glad och tacksam över att vi fungerar så bra tillsammans och att livet kan vara så här fantastiskt.

Tack livet!   <3<3<3<3<3

Klart pengarna ska gå till blöjor och inte prydnadskuddar, men då kan man säga såhär;

I år har Dante fått:

En vagn
Ett skötbord
Massa kläder
Leksaker
Badkar
Babysitter
Fårfällar
Ett eget rum med inredning

Detta är bara bland annat, så egentligen är det han som är skyldig oss pengar. WORD.

Tillbaka från graven. Sov till 12:oo idag. Jag kunde lätt ha sovit fortfarande. Men vadfan, det finns ju lite saker att göra. Lägga in bilder t.ex.

Igår var vi iallafall först hemma hos Sara på Vallby, inga bilder därifrån, dock väldigt bra konversationer som vanligt. Sedan åkte vi vidare till Alinas födelsedagskalas, vi glömde såklart hennes present hemma, men hon var glad ändå. Hennes familj var där och det var riktigt mysigt. Sandra och hennes kille Assar följde med en snabbis och det var grymt (som i elakt) att bara få se dom en sådan snabbis med tanke på att de åker tillbaka till Thailand om några dagar och aldrig mer kommer tillbaka. Eller ja, till nästa sommar, men ändå! Det var iallafall trevligt och hjärtslitande som vanligt att säga hejdå, men Assar var trevlig och jag är glad att jag träffat honom så jag vet vem det är som ska ta hand om min vän framöver.

Vi hängde kvar hos Alina ett tag, Dante vaknade och ville ha mat så jag och Laila hade amningsrace i soffan. Alinas bror har nämligen fått barn en vecka efter oss, så vi satt och konverserade kring det. "Lilla" Charlie.

Sedan blev det hem för att ta det lugnt, jag hade svällt upp som satan och fick ligga med is mellan benen resten av kvällen. Idag tänker jag därför bara ta det lugnt och inte åka någonstans. Basta!

Ett kilo till på en vecka.

Alltså 14 totalt.
Men jag måste ju säga, att det är skönt att det går nedåt fast man inte gör så mycket. Jag kan ju inte gå ut och gå t.ex. eftersom jag fortfarande har så förbannat ont. Så man får väl vara glad ändå.

Husvisningen igår var väl ingen hit direkt. Det var såklart skabbigare än vad det syntes vara på kort, plus att det var sjukt många intressanter!!!! Lätt trettiotalet bilar längs vägen. Det var galet. Vi vägde för och nackdelar, och jag vet inte riktigt. Ingen av oss kände sig hemma där. Det var lite för skevt och konstigt. Nu hart vi helt sonika bokat in oss på en till visning, av ett hus i Lustigkulla. Detta hus.

Dante ligger i babysittern och är helnöjd med det. Idag flänger vi inte runt någonstans utan stannar hemma och tvättar. Jimmy sjunger på "dover calaise" och diskar. Väldigt vackert.



Jag vill julpynta, nu.

Jag tror nog att det mer är en sorts kult att skaffa barn än för familjelivets skull. Så fort man blev på smällen fick man lära sig termer som bf, bm, äl och dylikt. I väntan på plusset var man expert på symptom och flytingar som tydde på graviditet eller ägglossning. Man befolkade sig med andra, erfarna. Man letade och man fann svar.

Nu när barnet kommit har man ju iofs lärt känna sköna människor på vägen, men endock dyker de upp överallt. Mammorna. Alla andra. Nu är man liksom med i gänget. Man är en av dom. Jag fick typ sju nya vänner på bilddagboken samma vecka Dante kom. Alla var mammor med barn. Det är kul, visst, jag är nyfiken på hur ni har det också. Jag kan gärna vara vän med er.

Är målet nu att få med mig mina vänner i kulten? Kedjebrev?

Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag är mamma än. När blir man mamma?

Om vi börjar på morgonen så ser det ungefär ut såhär:

10:oo/11:oo
Dante vaknar och är hungrig. Han får mat och sedan är han pigg, liggandes i vagnen eller babysittern medan vi äter frukost. Sen är det blöjbyte och påklädning, lite mys och pys. Sedan brukar vi gå ut och gå för att han ska somna, så innan det får han mat igen. Klockan är då kanske 13:oo/14:oo. Sedan sover han en lång stund fram till 16:oo kanske 17:oo och sen när han vaknar är det blöjbyte och matdags. Är han mer hungrig än vad brösten hinner med så brukar vi ha urpumpad mjölk till handa, och räcker inte det heller så tar vi ersättning. Efter det målet brukar han vara nöjd och glad en bra stund. Pratar lite med oss och tittar på saker. Sen är han uppe fram till nästa mål som kanske blir vid 20:oo/21:oo. Efter det målet är det blöjbyte och ner i säng. Här har vi vårat enda problem. För våran två veckor gamla son vägrar sova i spjälsängen. De sista dagarna har han fått äta tills han blivit mätt och sedan avslutar jag middagen i sovrummet i våran stora säng, med honom liggandes i mitten, somnandes vid bröstet, för trött för sitt eget bästa. Sedan sover han fram till 02:oo/03:oo och äter en massa. Sedan rapar och byter pappa blöja, sedan somnar alla om och sover till 06:oo/07:oo och kör samma race då. Sedan somnar alla om igen och går upp vid 10:oo/11:oo. Vill vi då äta frukost själva, som idag, så går vi upp tidigare.

Phew! Ungefär sådär ser det ut. Nu börjar vi lära oss hur mycket han äter och jag har börjat pumpa ur mellan målen med hopp om att det ska produceras mer milch.

Av Larssonfamiljen blir man väckt om man sover för länge. Imorse vaknade vi av att Jimmys moster och kusin kom och hälsade på. De hade med sig glass som vi gladeligen åt till frukost, haha! Dante fick en asmysig randig dress och Jessika fick träna på att hålla i en bebis. Snart hennes tur :)

Man grinar rätt mycket när man nyss blivit förälder. Första veckan grät jag för att allt var läskigt och Dante var så liten och skör. Andra veckan grät jag för att allt var så bra och jag var så lycklig. Häromdagen grät jag för att jag råkade tänka på att Jimmy kunde dö (?) och igår grät jag för att Jimmy valde att spela data framför att kolla på film och mysa med mig. Gråt gråt gråt. Men det är skönt att böla lite emellanåt.

Nu ska jag snart duscha och sen ska jag gå på en promenad hem till farmor eller faster beroende på vem som är hemma. Kanske båda. Jimmy ska vara hemma och städa undan lite. Puss på er!

Nu har vi bestämt namn och skickat in till skattemyndigheten.

Per Dante Larsson blir det. Per efter Jimmy. Och Larsson kommer jag också heta sen, så det var lika bra att sätta dit det nu tyckte vi. Igår kväll och i natt har allting flytit på jättebra. Han verkar nöjd med lite ersättning. Jag pumpade ur innan vi gick och lade oss, så vi hade bröstmjök i första hand till han vaknade. Vi vaknar senare och senare, "imorse" vaknade vi halv elva!!

Oj, nu fick vi besök av familjen Andersen (mamma och Ole och syskon)!

Minus ETT kilo....
Kändes ju inte direkt motiverande när man klev upp på vågen imorse.
Men det är iallafall nedåt fortfarande.

Minus 13 kg nu då.

Tyst på bloggfronten. Idag har vi varit borta hela dagen. På förmiddagen hade vi tid nere på bvc. Dante har på tretton dagar växt 3,5 cm och fått 2 cm större huvud. Nu vägde han lite över 3800 g också, så han har vuxit till sig och är över sin födelsevikt. Skönt! Hon tyckte dock att eftersom han är så grinig om kvällarna och viktkurvan inte gick rakt upp utan lite snett,  att vi skulle köpa ersättning och se om det kanske bara är så att han inte får i sig tillräckligt.

Jag köpte ersättning och sen åkte vi till Västerås. Hem till mormor och morfar för att hälsa på finska släkten som var på besök från, just det, Finland. Han gjorde succé och fick smaka på ersättning första gången. Jag tyckte det var pinsamt att köpa ersättning. Det är som att jag inte duger liksom. Jag är inte tillräcklig. Jag vill ju amma! Nu gör vi som så, att jag ammar först, sen pumpar jag ur det han inte får i sig, så får han det, och sen ersättning tills han inte orkar mer. Det har hållt honom i styr hela kvällen, så det verkar fungera bra.

Har pysslat med julkort ikväll, blev riktigt bra! Är nöjd som tusan. Kommer bild sen :)

Det var ingen som berättade för mig hur ont man skulle ha efter en förlossning....

Jag blev klippt, och därför sydd. Vet ej hur många stygn, har inte orkat läsa journalen än. Stygnen sväller upp lite då och då och det gör ont att sitta och ligga och gå, stå. Käkar därför smärtstillande (alvedon). Luftar emellanåt och ligger med is i handduk mellan benen. Very fresh.

Jag hade även kateter i två dagar som jag gick runt och slängde med, eller ja. Jag var ju sängliggandes de två första dygnen, men jag rörde mig ju ändå. Detta resulterade i att mitt urinrör (och området runtomkring) är ömt som om jag hade världens blåmärke där. Det gör alltså ont att kissa.

Sen har man fött ut ett barn you know where, och det gör att alla muskler är uttänjda och behöver tränas upp igen med kniiipövningar. Står man upp och slappnar av känns det som att hela underredet ska falla bort. Skitläskigt.

Jag vill nu bara att allt ska gå över så jag kan gå ut och gå! Har varit ute två gånger på nio dagar, jag får spunk!

Jag har blivit utmanad av Soya att berätta sju saker om mig själv.

1. Jag älskar förpackningar. Skulle helst ha tusen schampoflaskor, hudcremer och stylingprodukter om jag fick.

2. Jag saknar fortfarande att röka, fast jag tänkte inte på cigg på en hel vecka när Dante kom.

3. Jag har sämre koll på pengar än vad jag vill erkänna.

4. Jag sjunger bättre än vad jag vill erkänna.

5. Jag är sjukt tacksam och stolt över att ha Jimmy som pojkvän/sambo/fästman.

6. Jag är inte ett dugg hyper över att ha blivit förälder, det känns som det mest naturliga i världen.

7. Jag är sjukt nostalgisk och älskar att prata minnen.