Jäklarns vilkert ruskigt väder det var idag!
Vad fort det har vänt, jag är helt förstummad.

Vi tog oss ner med bil till näs och fick lunch och fika. Blev såklart massa korttagning, som det finns bevis på i bilddagboken.

Dante fjantade till ettsnåret, sen slocknade han vid tutten och sov till klockan åtta! Härligt att både jag och Jimmy är utvilade idag. Igår kväll var Dantes kusiner här, My och Jennifer. Blev lite fika och bebishållande. Sen kom moster Josefin och hade med sig en pippitröja och ett jätteroligt pandagosedjur som var cylinderformat! Haha. Idag är planen att åka ner till näs och hälsa på resten av syskonskaran och även gammelmormor och gammelmorfar. Så, vi håller tummarna att det slutar regna tycker jag...

Igår var Dantes farmor, farfar, faster och farbror här och hälsade på. Han fick en jättemysig Musse Pigg dräkt, en frän body med en älg på och jättefin mössa med tillhörande vantar. Farmor var så till sig över lillen, jättekul att se. Lite senare kom plastmorfar, mormor och moster Alice. Då sov han och var så tyst och fin.



Idag har gammelfarmor och gammelmormor varit här. Gammelmormor hade med sig en superfin dräkt i brunt och senapsgult, jättefin! Lite senare kom morfar, låtsatsmormor, morbro Robin och moster Emma och Ella. De hade med sig en spelodosa från BRIO och en handgjord fin bläckfisk.



Nu är det lugnt här, Dantefjante sover och mina stygn gör inte lika ont. Tevekväll, jaaaa. Ost och kex, jaaaaa. Imorgon kan vi förhoppningsvis inviga vagnen. Hejja!

Shit vilken ängel vi fått med oss hem. Två gånger fick JAG väcka honom inatt för mat. Har fått sova ut och det känns riktigt behagligt.

Klippet gör ont, stygnen som värker antar jag, annars mår jag kanon nu. Det var ju så att rester av moderkakan gjorde så jag blödde så mycket, förstår inte riktigt hur dock. Men det var nödvändigt med operation, och jag är glad att allt gick bra. Största bekymmret nu är att få upp Dantes vikt igen. Han är så nöjd och medgörlig så man blir helt lamslagen. Igår när han badade hemma bara njöt han. Helt otroligt!

Det blir lite rörigt med text här nu, jag får väl styra upp det när jag är mindre styrd av mina egna känslor. Haha...

Jimmy körde nästan av vägen i brist på fokus. Dante får sitta fram i maxi cosin och jag sitter i baksätet och gäspar. Jag känner knappt igen mig här hemma. Allt är fint och städat. Mamma och svärmor är i toppklass. Jimmy handlar bröstpump och Dante sover som en stock. Jag borde egentligen passa på att sova jag med. Han verkar ha sin natt nu.

Jag är fortfarande rätt sliten, har träningsvärk efter förlossningen också. Dåliga blodvärden fortfarande, måste äta ordentligt med järn. Men jag är så sjukt tacksam över att allt gått så smidigt. En förlossning på fyra timmar, klockrent. Och ont gjrode det inte heller, bara värkarna som var jobbiga. Hade jag fått epiduralen en timme tidigare så hade jag kunnat gjort om det idag, lätt.

Tarmarna är igång så Dante är kinkig hela natten. Han äter konstant för att hålla magen igång och jag måste därför vara vaken. Emellanåt vill han vara uppe och vaken. Vi går runt i dvala på rummet. Han slocknar vid sju och jag får sova tre timmar innan karusellen börjar igen.

Vi anpassar oss sjutk fort till varandra. Jimmy åker hem vid 21:oo och jag grinar, ensam kvar på avdelningen. Natten visar sig dock gå fort och bra. Dante äter jättefint och mjölken rinner till. Vi sover tätt intill, han är så himla fin.

Jag vet inte riktigt vad som händer, men Jimmy är med. Han byter blöjor och lägger Dante till mig. Jag behöver inte röra mig, jag har kateter. Dante försöker amma, men hajjar inte riktigt. Jag trycker ut råmjölk som han får i sig.

Jag får träffa min nya familj innan tolvslaget. Jag är yr och borta på morfin. Vit. Jag får min son på bröstet och det känns som vi varit ifrån varandra i en evighet. Jag vill aldrig lämna honom igen. Jimmy har hand om det mesta och jag drömmer drömmar utan innehåll.

Ja, ni som läser här vet ju på ett ungefär att jag hade värkar rätt länge som tilltog fort mot slutet. Vi var något paffa när vi kom in i undersökningsrummet och det visade sig att jag var öppen fem cm redan. På med de spexiga sjukhuskläderna och andas igenom lite värkar innan vi blev flyttade till ett eget rum. Klockan var 14:oo. Jag satt på en boll och försökte mig på lustgasen, men tyckte inte att den hjälpte. Det gjorde fortfarande ont som fan fast nu var man packad helt plötsligt. Jag väntade ivrigt på epiduralen, och dom sökte efter läkaren flera gånger. Värkarna gjorde så sjukt ont vid det här laget att jag knappt visste ut eller in. Lagom till det var dags höll jag precis på att ge upp, jag var minst i världen och ville bara dö. Men då var jag också öppen tio cm. Läkaren hann precis lägga epiduralen innan det var dags att börja krysta. Det var jätteskönt när allt det onda försvann, det blev mer fokus på trycket nedåt och jag kunde fokusera mer på krystandet. Efter en knapp timme tog jag i sista gången och med hjälp av ett litet klipp kom Dante ut med ett splosh och navelsträngen två varv runt huvudet. Klockan var 18:18.

"Det blev en pojk!" Hör jag Jimmy säga förvirrat och jag kan inte tro mina ögon när jag ser mitt barn framför mig. När han börjar skrika väller en värme upp i mig som inte går att förklara, man bara känner att man hör ihop. Jag får inte ha honom liggandes på mig så länge innan det är dags att trycka ut moderkakan. Den kom ut, tyvärr inte hel. Jag börjar störtblöda och barnmorskorna blir så häpna och förstår inte riktigt vad som gått fel. En av dom försöker sy ihop mitt klipp medan en annan klämmer på min mage för att känna efter hur livmodern känns. Då forsar två liter blod, rätt ut på golv och personal. De kallar in läkare och ännu mer personal och Jimmy får Dante medan jag ilas iväg till operation. Jag blir nedsövd rätt fort och minns bara att jag blöder och blöder och blöder.

När jag vaknar upp är klockan 20:3o. Jag har en tampong med lang i näsan, kanyler i händer och armar och det bränner mellan benen. Jag försöker hosta och förstår att jag haft nåt nedstoppat i halsen för jag kan knappt få fram ett ord. Jag är rosslig som en gammal sjörövare. Någon kommer fram, kollar hur det är med mig, ger mig morfin och jag försöker be om vatten men får inget, för man kan spy då. Så får jag ligga i tre timmar. Försöker sova och hör hur personalen pratar. Jag får veta att jag förlorat runt fyra liter blod.

En helt ok förlossning som slutade med lite drama. Dante kom till världen artonarton igår kväll. Han vägde tretusensjuhundra gram och var femtio cm lång. Jag fattar inte att jag skriver om min egen son, allt är jättekonstigt. Vi mår bra nu iaf, kommer hem måndag kväll eller tisdag dag. Nu ska vi mysa vidare. Puss på er!

Nu är det fyra-fem minuter mellan värkarna och de blir bara värre och värre. Barnmorskan blev så exalterad att hon började klocka mig nere på mvc. Hon ansgå att det bara var runt timmarna innan det var dags för oss att åka in. Så nu ska vi äta något lätt och jag ska nog bada lite och sen ringer vi. Hey, ho, let´s go!

Proppade i mig två alvedon och lyckades slockna i några timmar mellan typ halv sju och halv nio. Nu är det helt plötsligt ca 6-7 minuter mellan värkarna och de gör fan pissont. Vi har ätit frukost nu och har tid hos barnmorskan klockan 11:oo, ska nog passa på, åka ned och kolla så Krypet mår bra iaf. Hon kanske har något bra råd om hur vi ska tillbringa dagen innan det är dags att åka in.

Lite nervös är man nu. Förväntansfull. Hela Jimmy pirrar, jag känner det ända hit till köket. Udda. Att han sitter och ler varje gång jag flåsar mig igenom en värk.... ajjj.... here we go again....

Sitter och försöker klocka värkarna här. De har gnagit på hela kvällen nu, värre än under det senaste dygnet. Kommit med ca tio min mellanrum hela tiden. Jag fick sova i två timmar iaf, men vaknar ju så fort det värker på. Ser på pappret nu att det är ca 12 min mellanrum mellan varje värk. Jag har duschat utifall att. Kroppen ville helt plötsligt tömma tarmen också, vilket vi tackar för. Skulle verkligen önska att de blev lite kraftigare och tätare snart så man kunde hoppas på att allt var över inom det närmsta dygnet iaf. För nog kan jag andas igenom detta, det är inte så jag dör. Än.

Haft värkar sedan igårkväll nu. Inte så himlans starka, men nog jobbiga. Var uppe vid fem och badade. Tror slemproppen har gått också. Så, nog händer saker äntligen.

Här är allt jag testat för att få igång förlossningen:

• Motionera
• Gå i trappor
• Dricka hallonbladsthe (i massor, veckor i sträck)
• Ha sex
• Städa som en tok
• Få genomgående massage
• Dricka laxerandeolja
• Vila (tre dagar i sträck....)
• Champagne
• Massera brösten

Ikväll testar jag mitt egna trick, öltricket. Ett halvt glas öl kanske sätter fart på ungen?

Emma var här idag och höll mig sällskap. Vi snackade viktnedgång, förlossning och massa annat gott och blandat. Skönt att ha vänner som är gravida också. Så slipper man överösa sina ogravida vänner med massa krämpsnack hela tiden. Nu ska vi äta panerad fisk. Hejsvej!

Nu var huvudet bara ruckbart, så lite har det ju hänt på en vecka. Magen blev inte mätt, men hon kollade mitt blodtryck och det var bra iallafall, 120/80. Fick ett sistadatum, nästa fredag. Har inte barnet kommit då så fick jag lov att ringa in till förlossningen efter bm-besöket och boka tid med dom för bedömning. Då får man åka in och så bedömmer dom om de vill sätta igång eller om man ska vänta ett tag till. Så det finns ett slut på detta iallafall.

Idag är Jimmy hemma äntligen, men vi har ingenting att göra.

Okej, bara för att jag inte bloggar klockan 06:00 på morgonen betyder inte det att jag ligger och kalvar, jag lovar, att om jag hinner, så kommer jag skriva här innan vi åker in. Förmodligen blir det så att kärringarna på bb inte låter oss komma in på stört utan låter mig plågas lite hemma först.

Har fortfarande sådär ont i magen, som om man hade ätit något dåligt. Tror att det är Krypet som bökar, men det känns inte normalt. Ska ner till barnmorskan idag också. Mäta och ha mig. Jippie.

Alltså, hur lycklig kan man bli en trökig tisdagsförmiddag som den här? Kliver in på marinus blogg och huxflux spelas Knock me down med RHCP och jag bara smälter och måste gråta en skvätt för att jag blir så lycklig. Tack Malin.

En doft av nybajsad katt närmar sig och jag måste nog gå härifrån om jag inte vill spy.

Hur som helst, var nere till mvc [mödravårdcentralen ] idag, för jag har haft så himla ont i magen. Krypet ligger konstigt och skaver i min rygg och bökar runt och har sig. Men allt såg fint ut, så jag behövde inte vara orolig. Hon anmärkte att jag hade mycket fostervatten så det kommer nog bli ett rejält splosch när vattnet väl går. That´s it, I´m staying inside....

fem minuter kvar....

---

 done and done!
we´re going to arvika!

Idag blir det till att baka lite frukostbullar och någon annan limpa. Har gråtit lite till sex and the city såhär på förmiddagen och ska nog kasta mig i ett varrrmt bad innan jag tar tag i brödbaket. Ikväll kommer Kajsa och Martin över, det ska bli nice.

I övrigt längtar jag till julmusik, glögg och julpynt.

Gårdagen var helt fantastisk. Mamma, Ole och alla barn kom hit och städade h e l a lägenheten. Dammade, gjorde rent, gnodde i skåp och besticklådor... piskade mattor, satte upp saker.... underbart. Jag är helt överväldigad. Nu är det rent nästan överallt. Allt är klart. Bebis, bara du som saknas!

---

Seriööööst, det känns som att min hud håller på att gå sönder! Eller iallafall magsäcken, bebis, vad håller du på med därinne egentligen? Vänta bara tills din pappa kommer hem...

Badet var sjukt skönt, om än svårt att ta sig i och ur utan att göra sig illa... första limpan blev supergod. Får se hur de andra två med hasselnötter smakar! Ikväll blir det ugnspannkaka!

Det är verkligen en evig väntan nu. Igår hade jag värkar till och från HELA dagen och kvällen. Men inget som tilltog. Var även hos barnmorskan. Ny barnmorska. Astrid. Väääldigt ödmjuk och lugn, positiv människa. Hon talar till en som om man vore tre år. I vanliga fall skulle jag tycka sådant betéende var otroligt frustrerande, men igår var det rätt skönt, mest för att jag var ritkgit nere kanske. Jag sa rakt ut att jag mådde piss nu och var orolig över att min kropp inte skulle orka mer, än mindre en förlossning! Huvudet var långt ner, men rörligt. Och sf måttet idag var 37. Hon "förstod min känsla" men sa att det inte fanns så mycket att göra. Hon tyckte dock det var ett gott tecken att jag haft så mycket sammandragningar/förvärkar. Typ att det inte är lång tid kvar. Fick en tid till nästa vecka också.

Har duschat och styrt upp mig för dagen. Sandra Thai kommer snart över och ska fika med mig. Gårdagskvällen tillbringades nere i Näs med god mat. Jimmy jobbar, men är på väg hem, han håller på att bli sjuk. Känns inte så jävla bra eftersom vi ska ha hem en unge snart som jag helst inte ser blir smittad....

Jag minns när man var typ sjutton år och svår och tyckte det var ballt att sitta uppe på nätterna. Man lyssnade på svår musik, exempelvis; Sisters of Mercy, Joy Division och stenhård black metal och var uppe, mest för sakens skull. Så såg man extra svår och sliten ut i skolan sen, drickandes sju plastmuggar kaffe och kunde ursäkta sig med att man inte kunde sova om nätterna. För livet var så svårt. Alltså, nog för att det var jobbigt emellanåt, det var det ju faktiskt. Men vad fan...

Nu sitter jag uppe för att -------------, well, I don´t know why. Jimmy är ledig imorgon och på fredag när vi ska till barnmorskan, passande vore ju om bebis ville komma nu. Då får vi tolv dagar tillsammans istället för tio. Anyway, Alina var här idag och det var riktigt nice. Är så skönt att bara koppla bort att man är gravid ett tag och bara dricka kaffe och garva åt roliga saker. Exempelvis gamla bilddagbokskort. Jag måste ju erkänna att jag är rätt snygg när jag ser ut som jag brukar. Vi hade massa roligt iallafall och nästa gång jag träffar henne, Josse, Kajsa eller Sandra kommer jag vara morsa. Kanske tillochmed Sara, som i skrivande stund sitter på ett plan till fucking Egypten. Jag är sjukt orolig för att planet ska störta och jag är misspepp på att inte kunna panikringa henne när allt sätter igång.

Åh. My friends.

Inget nytt på föda fronten idag heller. Bad Jimmy köpa hem ricinolja, tänkte att en hutt kan ju inte skada, då rensar man ju ut magen iallafall. Men det visade sig att dom inte säljer det längre! Hon sa att då får du leta länge och väl. Hon frågade vad han skulle ha det till och han sa "hon vill föda därhemma.." då tipsade hon om en liknande produkt som också sätter fart på magen. Så jag tänkte ta mig en hutt imorgonbitti och se om det händer nåt. Spännande! Krypet har tryckt på nedåt ordentligt idag så jag nästan kissat på mig. Den har även ett väldigt markerat ligglägge nu som den legat i senaste två dygnen. Arslet precis vid mina högra revben....

Ikväll blir det köttfärslimpa. Och så har Jimmy köpt hem pepsi, halleluja!

Hade värkar som molade på igårkväll och som tilltog lagom till sängdags. Jag låg och pinades i några timmar och hoppades de skulle bli värre, men icke. Till slut somnade jag och det kan ju inte betyda att det är dags direkt. Så här sitter jag, besviken idag igen. Fast nog molar det litegrann, det gör det. Ska slänga mig framför soffan och fortsätta glo igenom sex and the city (pallar inte den där fula förkortningen) får se om det händer något. Alternativt skulle Alina komma och hälsa på idag, det vore ju kul iofs. Med lite socialt sällskap. Tjipp!

- Nej älskling, jag är på väg upp ur sängen bara. Ska kissa.... lägg dig igen.

Jag drömmer om barn och svettas om nätterna så jag tror vattnet gått. Det skär mellan benen för att allt är så uppluckrat (och förmodligen redo) därinne. Jag längtar till halloween, till att gå med barnvagnen på kyrkogården och tända ljus på Allavaborgs gravar (Farmors föräldrar, Allan och Valborg). Vintern kommer bli übermys och jag längtar sjukt mycket till julen.

Satt nyss i telefon med Saramaran som drar tillbaka till Egypten nästa vecka. Hon sa en rätt kul grej om att hon inte ens kan ljuga om småsaker för sin Will, och då skrattade jag lite, för det kan nog fan inte jag heller. Jag får skitdåligt samvete. Jimmy undrade idag om hur dragkejdan till hans tröja gått sönder, jag kunde lätt svarat att jag inte visste men kände ändå att jag behövde bekänna att det var jag. I ett vredesmod då linnet fastnat i den och jag slet loss skiten.

Det har varit en rätt rolig vuxendag ändå. Jag och Jimmy tänkte ta ett romantiskt bad, HAH! Lycka till att få ner oss däri. Vi hade sjukt kul med lödder som flög och skrattårar som sprutade. Jävligt rolig situation. Det slutade med att vi badade var för sig. Jimmy rakade dock mina ben först.

På vägen hem från Ica Maxi tänkte jag på hur sjuuukt tråkigt livet kan kännas. Spöregn, en volvo kombi, p3 på radion och en stilla diskussion om kristendom oss partners emellan. Storhandling, once a month och så "lyxar" man till det med att "äta ute". Det vill säga, köpa sig en slaffsig burgare på diverse drive thru (max, mcdonalds, lika illa) och så stannar man till på parkeringen för att det blir så slaffsigt annars. Livet, ack ja. Men fan vad mysigt det är ändå!

Nu ska jag äta lite naturgodis och dricka ramlösa.

Idag ska vi tvätta massa tvätt... dammsuga.... storhandla? Bara tråkiga vuxensaker. Tänkte på det häromdagen, att vi inte har något stort inplanerat. Ingen resa, ingen rolig sak som händer. Det största just nu är att bebis ska komma och alla saker inför det. Självklart är det fantastiskt och allt sånt, men man vill gärna ha något annat att greppa, något som inte har med bröstmjölk eller blöjor att göra. Får väl se om det händer nåt kul framöver.



Nu ska väl ungen ut va?



Dagens låt är iallafall Higher Wall med New Model Army

Igår var vi hos barnmorskan igen. Sista gången med just den barnmorskan. Hon ska börja på bb i Västerås nu.

Det var ett stressat möte då hon sprang mellan och hjälpte en annan barnmorska emellanåt. Men vi hade inte några frågor eller funderingar kvar, så det gjorde inte så mycket. Nu tyckte hon att huvudet var mer ruckbart än förra gången, vilket känns konstigt att hon säger eftersom det numer känns som jag har en boll mellan benen....

Men sf måttet var samma som förra gången så det hade planat ut igen tillbaks till mittersta kurvan. Känns bra.

Sedan frågade hon om hur jag skulle sammanfatta graviditeten, hur jag mått och så vidare och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag var ärlig och sa vad jag tyckte. Jag har inte alls mått bra under den här graviditeten. Jag känner inte igen mig i alla glada mammamagar på stan som älskar sina magar och ser så fantastiska ut. Jag har känt mig missanpassad och mått riktigt dåligt emellanåt. Men nu när målet snart är nått är jag mycket mer tillfreds med mage och bebis och längtar oerhört efter lilla krypet.

Uääk, fick även väga mig.... ja. Trettio kilo har jag gått upp nu. Då hade jag även tio kilo övervikt när jag skrev in mig. Halleluja. Nedåtresan ska bli intressant....