Jag tycker det känns som det börjar rulla rätt bra nu. Ilon håller ungefär samma sov/mat tider om dagarna och nätterna. Dante sover bra om nätterna, kommer dock fortfarande in till oss varierande tider om nätterna. Nästa vecka börjar Jimmy jobba och då ska det bli spännande att se hur man klarar sig själv. Han börjar med dagpassen, så vi väntar hem honom till 18:30 om kvällarna. Det blir långa dagar för oss alla. Får se om jag orkar börja baxa ner Dante till dagis då. Peppa peppa!

 

Då har man klämt första skålen för i år!

Mums!

Tack svärmor! Dante var dock skeptisk, men han lär sig tids nog. Memma är alltså ett finskt påhitt, man äter det kring påsk. Det är dyrt och består typ av malt, rågmjöl och sirap. Man äter det med strösocker och kaffegrädde. Man blir väldigt pruttig av det.

Vädret imorse satte liksom tonen för resten av dagen. Det enda vettiga jag gjort idag var att boka in BVC-tid för Ilon. Jimmy har köpt ett släp.

 

Dante och Ilon

Vill vara 17 år och odödlig på festivaaaal (för en dag).

Kolla banden!!!

Det börjar bli långt!

Det är något skumt i görningen. Tycker magen känns helt stressig. Är så himla trött också. Hinner aldrig sova ikapp utan somnar bara rakt av i soffan när jag inte kan vara vaken mer. Och imorse vägde jag mig. Har inte gått ner ett enda kilo sedan jag kom hem från BB. Kuuul. Men kroppens insidor är inte helt ok än heller, det känner jag när jag är ute och går. Det river lite i magtrakten. Jag orkar ungefär gå fram och tillbaka till samhället i rask takt innan kroppen säger ifrån. Är lite moloken idag. Ja. Men det går nog över snart.

Update: Tack hörrni! Man ser på sig själv väldigt snävt när man inte har ert perspektiv från "andra sidan". Självklart borde jag bara chilla. Ja. Det ska jag göra.

Något rörig, men väldigt jag.

 

(Lars kommer ut ur garderoben?)

Idag fick jag ett ryck och röjde upp på altanen. Nu ska allt jag sorterade bara hitta till sina riktiga platser. Jimmy har gjort våfflor och jag och Dante dekorerade en kartong och lekte postlåda. Jag tyckte vi kunde skriva brev och lägga dom i brevlådan men han ville klippa sönder allt till småflisor. Ikväll blir det fredagsmyyyyyyyys.

Innan allt drog igång hade vi några fler besökare.

Lars och Jeanette

 

 

Min morfar och mormor

 

 

Dantes kusiner My och Jennifer

 

Vid 23:00 ammade jag Ilon sista gången för natten, då sov både Dante och Jimmy redan. Nojjig över Ilons andning drog jag hans säng intill våran så jag hade honom en armslängd bort. Ställde mobilen utifall han inte skulle vakna av sig själv inför nattens mål. Men han vaknade! Inte bara en gång vid 3:30 utan även vid 7:00! Snacka om glad jag blev. Pigg och nöjd var han efteråt också. Så idag blev vi utskrivna från 64:ans avdelning. Så skönt! Familjen tog en promenad på förmiddagen, handlade lite presenter och lekte vid lekparken. Nu ska jag gå igenom bilderna från tiden som gått.

Vill passa på att tacka för alla era fina kommentarer. Känns jättefint, verkligen.

Dagen försvann lika fort som den började. Vi kom hem från sjukhuset och barnen öppnade paket (läs: Dante). Ilon fick nya kläder och Dante fick  ett pussel och duplo. Det var från barnens farmor och farfar och gammelmormor. Jättefint verkligen! Ska ta kort sen. Ilon har ätit på bra men är väldigt mammig. Han kommer inte riktigt till ro utan att vara i min famn, men det är väl en omställning, en omställning för oss alla. Jag har kvar förkylningen och är trött, matt, hungrig och tappar tålamodet. Känns jätteskumt att vara hemma i liv och rörelse när man suttit/legat i en säng i typ två veckor och Dante testar mig då jag inte varit hemma på länge. Men förhoppningsvis får vi sova inatt och börja helgen tillsammans som en utvilad och glad familj.

När jag ammat Ilon inför natten och han somnat i djupsömn kommer sköterskorna och väcker honom. De strular med prylar och Ilon kommer inte till ro och de sätter på syrgasen igen (?) och inte förrän klockan 1:00 får jag sova. Blir väckt 2:00 för att amma. Sover som en kratta resten av natten. Men på morgonens rond skriver läkaren ut oss på permission och går natten och mrogonen bra hemma blir vi utskrivna via telefon imorgon!

Har den värsta natten. Sover ingenting. På morgonen tas sond och syrgas bort och han ser för en gångs skull ut som en vanlig bebis. Han klarar sig kanonbra. De flesta tror vi blir utskrivna under morgondagen.

Jag sover den bästa natten på länge. Blir väckt av personalen klockan 3:00 och klockan 6:00 för att amma. Vid 11:00 kommer Jimmy och Dante och hälsar på oss och vi går hela familjen och försöker oss på en fika i resturangen. Ilon testar att vara utan syrgas och får följa med i vagn. Det prickar rätt i hjärtat när vi sitter alla fyra vid bordet. Ilon är utan syrgas i totalt tre timmar. Han orkar äta ett mål och vara vaken efteråt och får sedan ta igen sig lite under kvällen med syrgasen igen.

Ilon får alvedon och blir piggare av syrgasen. Han börjar äta från mig igen och målen blir större och större. Jag saknar Dante. Jimmy åker hem. Läkaren bedömmer att vi är redo att vårdas sista dagarna på Västerås barnakut igen och klockan 15:00 kommer ambulansen. Jag får åka baklänges och kämpar mot min åksjuka. När vi boat in oss på rummet äter Ilon sitt största mål på väldigt länge och allting känns helt ok.

Jag vaknar av grannen. Ilon är för trött för att äta och får sond istället. Men när läkaren går rond vill han testa att ta bort syrgasen helt. Håller han sig pigg och orkar äta kan vi få åka tilbaka till Västerås snart!

Ilon orkar inte vara utan syrgasen. Han blir slö och orkeslös. De sätter tillbaks den och han får ta igen sig och får mat via sond. Hela tiden vi varit inlagda får han även inhalera adrenalin och koksaltlösning. Under natten hostar han och vill inte riktigt amma.

Vi går ner till Ilon och han är återigen utan cpapmaskinen. Han verkar riktigt pigg och vi kör på helamning. Natten gick nämligen kanon. Jag och Jimmy tar en lunchpromenad ner på stan och hittar en pizzeria där vi äter lunch. Min kropp strejkar men jag orkar gå hela vägen. Vi hinner vila i en halvtimme på rummet innan de ringer ner oss för att Ilon är hungrig. Känns som ett bra tecken. Vi är kvar hos Ilon och fixar lite. Dricker kaffe i föräldraköket och tar det lugnt. Vi går till rummet och jag sover en stund. De tar prover hela tiden och när klockan blir 22:30 ringer de ner oss då det är dags att byta avdelning igen! Raskt framåt går det. Vi hamnar på vanlig vårdavdelning, jag måste sova vid Ilons sida då man är utan personal. Vi får dela rum med ett annat RS barn men Jimmy måste sova kvar på föräldravåningen. De kommer in och kollar världen med jämna mellanrum. Jag saknar monitorerna som piper. Natten blir lång och sömnlös.

Vi handlar mat på pressbyrån. Det är snöstorm ute. Världen är upp och ner. Vi läser om Japan och tsunamis. Ilon är vaken och utan cpap när vi kommer in till honom. Vi får hålla honom för första gången på många dagar. De ska försöka vänja bort maskinen då hans värden ser bättre ut. Vi handlar förnödenheter på apoteket. Jag borstar håret för första gången på en vecka. Vi äter kvällsmat och kollar på Arga Snickaren. På kvällen får jag amma Ilon. Han orkar äta en liten stund och verkar nöjd. Hans slem verkar släppa mer och mer. Han har sepupen i omgångar.

Proverna på morgonen är lite sämre. Det tyder på bakterier. Sköterskorna säger att han ändå är det friskaste barnet inne på BIVA och på kvällen blir vi flyttade till BIMA istället. Under dagen är jag trött och hängig och sover hela tiden. Orkar ingenting. Jimmy åker iväg med Johnny och handlar mat och nya kläder. Ilon blir sämre. De tar bort maten och sätter in dropp. Vi saknar båda Dante fruktansvärt mycket och plågar oss själva med att kolla på mobilbilder. Gråter.

Dagen går långsamt framåt. Jag hör av mig till släkt och vänner. Jimmy har åkt hem till Dante. De kommer in tillsammans och hälsar på och jag får leka en stund med honom ute i friska luften. Hela förmiddagen har jag gråtit och får försöka håll god min när jag och Jimmy möts upp i lekhörnan på barnakuten. Men Jimmy som har varit uppe hos Ilon en sväng berättar att värdena blir sämre och sämre. Vi grips av stundens allvar och gråter tillsammans i ett leksakslok. Dante kör oss till havet och till affären. Vi säger hejdå, de åker hem, jag är kvar och vi bryter ihop på varsitt håll. När jag kommer upp och ser Ilon med alla sladdar och moduler gråter jag igen. Jag stänger av. Pumpar mjölk och gråter. Ser alla andra familjer åka hem med sina barn genom fönstret.

På kvällen kommer läkaren. Ilon har lunginflammation och har testats positivt för RS. De har satt in antibiotika. Västerås kan inte hjälpa oss mer och läkaren vill därför skicka oss till Stockholm. Jag hör vad han säger och håller mig lugn tack vare att jag biter mig i kinden. När han gått känner jag blodsmaken som sprider sig i munnen och jag låser in mig på toaletten och gråter hysteriskt. Ringer Jimmy och berättar att ambulansen går om en timme. Mitt ansikte har blivit så torrt av alla tårar att det svider när det fortsätter rinna. Jag börjar packa, försöker blicka mot Ilons håll men ser bara ett blekt barn som kämpar för livet. Jimmy kommer. Ambulansmännen kommer.

Jimmy och jag gråter hela vägen in. Vi ser knappt vägen. Vi försöker vara starka men världen känns så jävla orättvis. I hissen på väg till rätt våning ser jag mig själv i spegeln, svullen och blek. Framme på BIVA på Karolinska blir vi uppmötta av en jättemysig sköterska. Vi får saft och jag får pumpa. Ilon är pigg och orkar äta. De drar ut 40 ml luft ur hans spända mage. Vi får ett rum på föräldravåningen. Vi duschar och sover i två timmar tills det är dags att gå upp och pumpa igen.

Ilon äter dåligt under natten och är väldigt andfådd. Kommer inte till ro. På morgonen när Jimmy ska rapa honom blir han blå två gånger och vi tar ett snabbt beslut att åka in igen. I bilen håller jag manisk koll på hans andning. Den är häftig och med jäman mellanrum slutar han andas helt. Jag grips av panik och börjar snyfta förtvivlat. Jimmy kör i 120 hela vägen in och tillslut plockar jag upp Ilon i famnen. Jag måste ruska igång honom flera gånger. Vi blir inlagda. Ilon fixar inte att bara ha syrgasgrimma som extra andningshjälp så man sätter in en cpap. Den ger ett tryck att andas emot så lungorna spänns upp och syret går hela vägen ut i lungorna. Man sätter in sond och jag får pumpa ut mjölk. Personal bevakar oss dygnet runt. Jimmy åker hem och hämtar saker och sover kvar med mig, Det blir inte många timmar.

Natten var tuff men vi går ändå ut en sväng på dagen. Ilon är nöjd i upprätt läge. På kvällen början han hosta.

Bestämmer att vi vill att någon ska kolla på honom. Åker lugnt in till barnakuten. Vi får vänta på läkare i 6 timmar då det visar sig vara den mest hektiska söndagen i barnakutens historia. Ilon äter fortfarande bra och alla världen var ok. Vi får åka hem.

Ilons snor blir grönt och tjockt. Vi kör med koksalt och bröstmjölk i näsan då han blir täppt. Vi ringer 1177 då jag känner att det inte är riktigt okej med den lille.

Ilon nyser genomskinligt snor. Dante har hosta kvar. Båda pojkarna förkylda alltså.

Fy. Fan.
Nu är vi hemma. Berättar sen.

Det är så sjukt nice att vara helyllefamilj. Jag säger bara det. Känner en enorm trygghet i min underbara man och jag älskar att vara mamma pappa barn. I do! Idag kunde börjat bättre, men tack vare att jag kom ut i luften och fick röra lite på mig så blev den snabbt bättre. Jimmy tog med sig Dante till stan för att handla lite mat och renoveringsgrejer (kabellister). Jag tog med Ilon ut i solen och gick en redig vända runtom samhället. Redig för att vara mig, otränad sedan åtta månader sedan. Marie skulle handla och följde med som sällskap. Promenaden drog ut på tiden och jag behövde amma så vi stannade på Håkans en snabbis. När jag kom hem hade jag mucho ont och det märks att man inte är läkt what so ever on the insides... Men det var nice! Lars och Jeanette kom över och efter de dragit var det bad på båda pojkarna och sen sängen. Dante somnade på rekordtid och Ilon har precis bajjat ner sig. Life is great!

Jahapps, tio dagar gammal och redan stammis på barnakuten. Lilla Ilon. Igår kväll tyckte jag han såg så hängig ut, han hade varit loj hela dagen och nyst ut grönt snor varje gång. Ringde 1177 och de tyckte vi skulle åka in om vi var oroliga. Vi avvaktade och turades om att vaka under natten och han började hosta så småningom. Imorse beslöt vi oss att åka in för säkerhets skull. Det visade sig vara den sämsta dagen att åka in till akuten på. Det fanns inga läkare tillgängliga, alla var på förlossningen eller på rond och vänterummet fylldes raskt upp. Vi fick iaf ett rum på en gång tack vare att Ilon var så ny. Sedan fick vi vänta. Och vänta. Och vääänta. Jag och Jimmy hann planera resten av våra liv och jag hann amma två gånger innan en läkare dök upp. Sex timmar tog det. Sen fick vi åka hem. Läkaren lyssnade noga och kikade och pillade men hon tyckte att vi kudne avvakta hemma tills vidare. Ilon äter som han ska och lämnar fulla blöjor, så det är ingen oro så, det är bara hostan vi behöver hålla koll på. Det är så orättvist att han ska behöva bli sjuk!

Undser dagarna som gått har Ilon fått massa besök.

Gammelfarmor Marianne

 

 

Moster Bella

 

 

Moster Fia

 

 

Morfar Ole

 

 

"Tant" Josefin

 

 

Och fler kommer!

Inte lätt att vara liten, eller hur Ilon?

 

Försöker minnas första tiden med Dante men det är svårt! Det är en helt ny känsla som infinner sig med andra barnet. Jag känner mig inte riktigt lika cool och avslappnad utan mer nervös. Mer panikig över att något ska hända. Ilon envisas med att suga lite snävt vilket gör amningen rätt smärtsam och det är drygt att sitta och forma brösten för att han ska få bäst tag hela tiden. Hoppas det ger med sig. Inatt var första natten då jag knappt fått sömn alls, om man räknar bort natten på bb då hans tarmar kickade igång. Så jag skulle verkligen behöva ta ett nap...

 

Mormor Sari

 

Vi lyckas alltid tajma årstiderna åt helskotta när vi väl promenerar upp till den här lekparken. Nu var det skare och en halvmeter hålighet under det. Inte så lätt att springa runt på. Men vi lyckades få till en liten familjeutflykt iallafall! Dante var nöjd, trots hostan.

Vardagen, så hård men mjuk på samma gång. Idag testkörde vi sulkyn vi fyndade igår och den fick klart godkänt av Dante. Han var supernöjd och det där med att låna ut sin vagn till bebisen var ett problem som försvann snabbt. Vi strosade upp till lekparken som ligger innan Duvhällarna och försökte oss på att leka lite. Dante sprang-hostade-sprang-hostade. Så riktigt igång är han inte än. Lustigt nog hade vi alla ingredienser hemma till svenssontacos så det fick det bli till kvällsmat. Jag längtar dock ihjäl mig till godispåsen ikväll. Haft mer besök idag också! Ska lägga upp bilder imorgon. Trevlig helg på er!

Det här är screen och lithografier av Nina Lindgren fårn Grafiksklan i Sthlm (googlade på screentryck och fick upp dom, grymma va?)

Jahapp. Efter sju dagar utan barn i magen har jag tappat 6 av 20 kilo. En vecka efter Dante hade jag tappat 12 av 37 så jag snittar på att tappa 50% under de första sju dagarna verkar det som. Ska bli spännande att se hur fort eller sakta den naturliga viktnedgången kommer gå, för jag kommer ta det lugnt i början.

Mål 1: Att nå inskrivningsvikten (14kg kvar)
Mål 2: Att nå slutmålet, min "normalvikt" (24 kg kvar)

Så nu vet ni målen, kommer inte uppdatera om detta alltför mycket eftersom jag inte kommer anstränga mig särskilt mycket just nu.

Idag var det vägning för hela slanten. Ilon var några ynka gram ifrån startvikten, totalt hade han gått upp 129 gram på fyra dagar. Fick massor med information från sköterskan och träffade även barnmorskan som sade grattis. Igår pumpade jag ur 120 ml och rekommenderad "dos" för barn 0-1 månad ligger på mellan 80-150 ml så mina pattar fick klart godkänt!

 

Dante vill hålla Ilon mycket, helst jämt. Han tycker han är söt och vill gärna gosa tillsammans och bredvid när han ligger på mig eller Jimmy. Han är så go när Ilon är ledsen, då försöker han trösta honom. Jag blir så glad när jag ser hur han bryr sig. Mina älsklingar!

 

Jag valde mellan hårspännen och tofsar, tofsarna ser definitivt roligare ut.

 

Nedsänkningen var ingen höjdare, men sen var det rätt mysigt.

 

Fanns ingen sol, men jag slapp regnet och fick det jag ville ha, frisk luft!

Idag gick jag äntligen min första promenad när jag mötte Sara. Hann gå till Kantzowska innan vi möttes så det blev nästan ner på byn. Och det gick bra! Kändes lite konstigt i bäckenet på vägen hem, för jag spurtade på lite på vägen dit, så himla lycklig över att kunna röra mig igen! Men jag tror jag klarar mitt mål att gå ner på samhället imorgon. Det är dags för Ilons första besök på BVC. Då ska jag även ställa mig på vågen för första gången. Jag vägde mig efter en vecka med Dante och tänkte köra samma lika denna gång. Sedan får vi se vad vi har att jobba med! Spännande!

Jag har inte varit utomhus sedan i söndags, och då klev jag i och ur en bil. Innan det var det onsdag natt. Jag börjar få svårt att andas här hemma. Men imorgon ska jag gå ut och möta Sara när hon kommer med tåget, hoppas det är sol då! Och hoppas jag får igen jackan.

Idag har Ilon krämat ur sig sex gånger. För en minut trodde jag att han fått kolik, men det är nog bara tarmarna som kommit igång ordentligt. För idag har inte jag gjort annat än att amma. Vi börjar få lite ordning med matningen men det finns inga som helst rutiner än. Ska bli spännande att se hur det sätter sig sen, vad som blir natt och vad som blir dag...

En annan bajsig sak idag var att Jimmy fick sitta och vänta med en överspelt tvååring på vårdcentralen i EN OCH EN HALV TIMME utan att få någon som helst hjälp eller information. Han hade tid 15:00 och kom hem strax efter 16:30. Då hade han tröttnat. Visst, jag har fått vänta bra länge jag också ibland, men då har det varit trafikstockning inne i väntrummet, nu var det bara en enda person före och det fanns tre läkare på plats, varav den Dante skulle träffa tog med sig lite papper och satte sig ensam i ett rum. Jimmy fick vackert sitta. När klockan var 16:40 ringde de hem till oss och frågade var de var, men då hade ju Jimmy åkt hem. Jag förklarade som det var och hon kunde bara beklaga, såklart. Vi fick ny tid imorgon bitti. SUCK!

 

Flocken kring vagnen

 

 

Kajsa och Martin var i krokarna och passade på att kika förbi över frukost.

 

 

När vi kom hem från BB ville jag bara kasta mig över min stora lilla kille och gråta. Det kändes som mitt hjärta slitits sönder i tusen remsor, hur kan man älska så mycket och samtidigt? Dante var övertrött och reflekterade inte så mycket över Ilon just då. Han somnade i Jimmys famn efter en stund. När han vaknade var det första han sade: "mamma, e bebisen borta?" så nog hade han ändå registerat att han fanns. På kvällen kom mamma och Ole med barnen förbi och Ilon sov i sin vagn hela tiden. Dante var då väldigt noga med att de skulle hålla sig på avstånd för det var minsann mammas bebis! Imorse när jag och Ilon kom ner så ville han hålla i honom, och det fick han. Och han verkade nöjd! Sedan har han varit riktigt go när Ilon varit ledsen, varit med och pratat med honom när han varit vaken och så vidare. Så jag håller tummarna! Han verkar inte riktigt greppa att han är storebror, han tror mer att det bara är min bebis, och lite så är det väl just nu också.

Nu blev jag ensam female på fyra hanar. Om jag räknar med katten också. Natten gick väl sådär, jag och Ilon låg i stora sängen och han snuttade konstant till midnatt. När han sedan slocknade kom Dante in och ville ligga bredvid en stund. Efter att jag somnat om skulle Dante tillbaka in i sitt rum (där Jimmy låg på golvet på madrass) och sedan fick jag sova! Vaknade hyffsat utvilad. Eftersom både Jimmy och Dante är tokförkylda (kanske rent av sjuka) så sover de i Dantes rum. Jimmy ska ner till VC med Dantis idag och ta prover så får vi se.

Jag träffade Marie under dagen och vi slet med pojkarna i snön för att de skulle få leka av sig lite. När de åkte hem skämtade vi om att vattnet skulle gå och mycket riktigt, 02:50 på natten så gick det! Jimmy trodde först att jag skämtade men insåg snart att det var allvar och ringde sin mamma som bokstavligen sprang hem till oss. Vi åkte in till förlossningen och fick återigen kolla hur bebisen låg, för ingen kunde riktigt känna vad som var upp eller ner. Som tur var, låg han nedåt! Vi fick besked om att vi fick stanna, jag blev kopplad till värkstimulerande dropp och då fick vi stänga av mobilerna. Sakta ökade vi på dosen och värkarna kom igång ordentligt vid lunch. Sista biten gick fort. Jag stod ut till 14:00 ungefär, sen kom EDA:n. Den tog skitbra, på vänster sida... jag lade mig lite på höger sida för att den skulle "rinna över" och då satte krystvärkarna igång direkt. Blev lite paff då jag bara någon timme innan endast var öppen 4 cm, sköterskan kontrollerade och det stämde, jag var fullt öppen och det var bara att köra igång! Testade sittläge i cirka en kvart, men tyckte inte jag fick till något bra tryck så jag lade mig på sidan igen och då tog det fem minuter och två krystningar innan han var ute. Hjäääälp vad chockad jag blev! Men helt otroligt, Jimmy skrattade och jag fick upp Dantes bror på magen. Moderkakan kom ut hel, jag sprack ingenting och gick själv på toa två timmar efter. Vi fick det fina fikat och den finaste lilla killen.

 

 

Ilon, våran fina kille.

3/3 2011

3264 g och 51 cm lång

Två dagar efter Ilon

Två dagar efter Dante

Hej alla goa!
Nu har jag kommit hem, efter att ha varit på förlossningen och fött våran andra son. Jag stannade kvar i några dagar för att det råder full sjukstuga hemma med storebror Dante. Uppdaterar så snart jag kan!

Idag har Jimmy varit borta sin första hela dag. Han var borta när vi gick upp vid 8:oo. Borta, borta, borta. Heeela dagen. Jag och Dante hade en mysig förmiddag och lyckades kicka igång dvd:n med hjälp av fjärrisen som jag äntligen hittade. Sedan gjorde vi lunch och han vilade ca 65 minuter innan jag gick upp och väckte honom. Han var glad och utvilad och jag försökte rädda datorn. Vi gjorde trolldeg och gick sedan ut för att träffa Marie och Melwin vid lekparken här utanför innan vi gick tillbaka till oss och fikade lite. Sedan gick eftermiddagen rätt fort tills det var dags för middagsbestyr och pappans hemkomst. Nu har killarna gått och lagt sig och jag ska äta glass och spela tetris. Och hoppas att filuren i magen tar och lugnar ner sig ett par hekto, allting just nu gör ont.

Våran härliga lappis håller på att ge upp. Så nu sitter jag här och försöker bränna ut det som räddas kan. Jag har dock ett problem. Första filmen på Dante är ett klipp och det är över 12gb stort. Jag behöver en extern hårddisk. Datorn arbetar så djävulskt långsamt att det inte finns en chans att hinna göra färdigt filmen heller. Åh, livet är så roligt ibland.

Inatt vaknade jag av att jag hade en topp på magen. En topp! Som värsta berget! Kan ungen ha satt sig upp? I magen? Det gjorde sjukt ont och värkte som tusan iallafall. Jag blir galen om det var så att h*n vände sig. Ska till barnmorskan imorgon, hoppas hon känner ett huvud på rätt ställe då. Blir det av att åka in tidigare får jag väl be dom se efter helt enkelt. Molar fortfarande litegrann. Det är så dålig tajming helt plötsligt, Jimmy jobbar första riktiga dagen idag från 6-18 och är dessutom sjukt förkyld! Damn jag vet ingenting.

 

Igår kollade jag och Jimmy på Jackass 3D, och vi garvade så tårarna sprutade. Jag fattar inte hur man inte kan växa ifrån sådant här, är det för att vi vuxit upp med hela idén om att skadeglädje är den enda sanna glädjen? Jag kände mig sjukt nostalgisk och några klipp var riktigt roliga! Några även otroligt äckliga, så lite äckelmagad har jag ändå lyckats bli med åren, för då hulkade till och med jag!

Marit: 6/3 (3800g 51cm, pojke)
Kerstin: 5/3
Anonym: 11/3
Emma: 9/3
Semlan: 6/3 (3890g 50cm, pojke)
Fanny: 3/3
Elin: 8/3 (flicka)
Elin, mamma till Albin och Ella: 4/3
Ida: 10/3 (4230g, 52cm, flicka)
Nelin: 5/3
Alice: 9/3
Sara L: 4/3
Linda S: 13/3
Sanna: 6/3 (flicka)
Marie: 4/3
Annah: 7/3 (pojke)
Nella: 5/3
Fanny 2: 6/3 (3940g, 52cm)

Om någon vill bli tillagd går det också bra! Kommentera i detta inlägg då. Ingen tror på idag, en tror på imorgon och de flesta verkar tro på att det blir i helgen iallafall!

 

La Familia

Våran dator låter väldigt konstigt. Fläkten brummar väldigt högt och annorlunda. Dags att bränna ut bilder igen kanske? Fast viktigast är ändå filmen om Dante som jag borde gjort klar för lääänge sedan. Dante sitter i soffan och äter korv och jag ska klä på mig. Tror vi ska ta med oss frukten ut i trädgården idag. Bara för att hitta på någonting. Jimmy är ju på jobbet idag han, spännande....