Okej han kanske inte är en liten bebis längre, men han är fortfarande min bebis. Om ni förstår. Det händer så mycket med lilla Ajlonmän nu så jag blir helt snurrig. Han har haft många intensiva perioder på sistonde, den sista resulterade i två nya tänder (!) och att han står själv korta stunder. Det här med tänderna kom som en chock, för sist vi trodde det var en tand på gång visade han sig vara sjuk. Men det var en tand som var på väg, om än väldigt sakta. Och igår hade en framtand kikat ut! Ni som hängt med oss ett tag kanske förstår lyckan i det hela, Dante kräktes nämligen och hade hög feber vid VARJE tandsprickning. Så det här känns minst sagt som en vinst! Visst har han varit gnällig emellanåt, men absolut inget som kan jämföras.

Dessutom sover han numer hela nätterna i sin säng, tror vi stoppade i nappen två gånger inatt. Helt otroligt. Dante hade bara nattskräck tre gånger förra veckan så nu börjar vi känna oss utvilade, yay!