Jag träffade Marie under dagen och vi slet med pojkarna i snön för att de skulle få leka av sig lite. När de åkte hem skämtade vi om att vattnet skulle gå och mycket riktigt, 02:50 på natten så gick det! Jimmy trodde först att jag skämtade men insåg snart att det var allvar och ringde sin mamma som bokstavligen sprang hem till oss. Vi åkte in till förlossningen och fick återigen kolla hur bebisen låg, för ingen kunde riktigt känna vad som var upp eller ner. Som tur var, låg han nedåt! Vi fick besked om att vi fick stanna, jag blev kopplad till värkstimulerande dropp och då fick vi stänga av mobilerna. Sakta ökade vi på dosen och värkarna kom igång ordentligt vid lunch. Sista biten gick fort. Jag stod ut till 14:00 ungefär, sen kom EDA:n. Den tog skitbra, på vänster sida... jag lade mig lite på höger sida för att den skulle "rinna över" och då satte krystvärkarna igång direkt. Blev lite paff då jag bara någon timme innan endast var öppen 4 cm, sköterskan kontrollerade och det stämde, jag var fullt öppen och det var bara att köra igång! Testade sittläge i cirka en kvart, men tyckte inte jag fick till något bra tryck så jag lade mig på sidan igen och då tog det fem minuter och två krystningar innan han var ute. Hjäääälp vad chockad jag blev! Men helt otroligt, Jimmy skrattade och jag fick upp Dantes bror på magen. Moderkakan kom ut hel, jag sprack ingenting och gick själv på toa två timmar efter. Vi fick det fina fikat och den finaste lilla killen.

 

 

Ilon, våran fina kille.

3/3 2011

3264 g och 51 cm lång

Den 23:e oktober Hade jag haft kraftiga värkar hela dagen och kvällen, så natten till den 24:e började jag klocka värkarna. Det var inte särskilt tätt mellan, men de var så pass ihärdiga att jag inte kunde till att sova.

Den 24:e oktober Var vi till barnmorskan för ett extra insatt besök och hon såg direkt på mig att det var dags, så hon började klocka mig och kom fram till att det bara var fråga om timmar kvar. Jaha tänkter vi, åkte hem och slog på en film och käkade lunch. Efter någon timme tyckte jag det började bli jobbigt, så jag ringde in till förlossningen och fick svara på lite frågor. Vi gjorde oss iordning i lugn takt och åkte sedan in.

13:50 Blev vi inskrivna. Dante var fixerad och låg djupt ner, hela cervix var utplånad och jag var 5 cm öppen. På med de spexiga sjukhuskläderna och andas igenom lite värkar innan vi blev flyttade till ett eget rum. Klockan var 14:oo. Jag satt på en boll och försökte mig på lustgasen, men tyckte inte att den hjälpte. Det gjorde fortfarande ont som fan fast nu var man packad helt plötsligt.
15:00 Bad jag om EDA då jag hade "mycket ont". Jag väntade ivrigt på epiduralen, och dom sökte efter läkaren flera gånger. Värkarna gjorde så sjukt ont att jag knappt visste ut eller in.
16:45 Fick jag den EFTERLÄNGTADE EDA:n. Då hade de hunnit tappa mig på kiss eftersom jag hade för ont för att själv kunna gå på toa. De hade även kopplat in dropp och vattnet hade precis gått. Ungefär här ville jag ge upp och åka hem. Jag var minst i världen och ville bara dö. Men då var jag också öppen tio cm. Det var jätteskönt när allt det onda försvann, det blev mer fokus på trycket nedåt och jag kunde fokusera mer på krystandet.
17:10 Började jag krysta ordentligt.
18:18 Hade de lagt ett litet klipp för att det stramade ordentligt och Dante kom ut direkt med ett splosh och navelsträngen två varv runt huvudet. Han skrek direkt.

"Det blev en pojk!" Hör jag Jimmy säga förvirrat och jag kan inte tro mina ögon när jag ser mitt barn framför mig. När han börjar skrika väller en värme upp i mig som inte går att förklara, man bara känner att man hör ihop. Jag får inte ha honom liggandes på mig så länge innan det är dags att trycka ut moderkakan.

18:25 Lossnade moderkakan, ofullständig. En av barnmorskorna försökte sy ihop mitt klipp medan en annan klämde på min mage för att känna efter hur livmodern kändes. "Pat blöder ner hela väggen och golvet när när massage av uterus görs, KAD satt och pat rullas in på op." Jag blev nedsövd rätt fort och minns bara att jag blödde, blödde och blödde....
20:30 Jag rullades in på uppvaket. Hade då blödit 2000+1000ml.
23:40 Jag fick äntligen träffa min familj.

När jag vaknar upp är klockan runt 20:3o. Jag har en tampong med slang i näsan, kanyler i händer och armar och det bränner mellan benen. Jag har ingen där, inget barn, ingen man och det är mörkt. Jag försöker hosta och förstår att jag haft nåt nedstoppat i halsen för jag kan knappt få fram ett ord. Jag är rosslig som en gammal sjörövare. Någon kommer fram, kollar hur det är med mig, ger mig morfin och jag försöker be om vatten men får inget, för man kan spy då. Så får jag ligga i tre timmar. Försöker sova och hör hur personalen pratar. Jag får veta att jag förlorat över tre liter blod.

Allt som allt var förlossningen väldigt fin och lugn och gick väldigt smidigt. Jag är helnöjd, trots det abrupta slutet. Jag hade inte mycket ont och själva utdrivningsskedet var no big deal. Tur det, med tanke på vilken grymt jobbig graviditet jag hade!

Det var ingen som berättade för mig hur ont man skulle ha efter en förlossning....

Jag blev klippt, och därför sydd. Vet ej hur många stygn, har inte orkat läsa journalen än. Stygnen sväller upp lite då och då och det gör ont att sitta och ligga och gå, stå. Käkar därför smärtstillande (alvedon). Luftar emellanåt och ligger med is i handduk mellan benen. Very fresh.

Jag hade även kateter i två dagar som jag gick runt och slängde med, eller ja. Jag var ju sängliggandes de två första dygnen, men jag rörde mig ju ändå. Detta resulterade i att mitt urinrör (och området runtomkring) är ömt som om jag hade världens blåmärke där. Det gör alltså ont att kissa.

Sen har man fött ut ett barn you know where, och det gör att alla muskler är uttänjda och behöver tränas upp igen med kniiipövningar. Står man upp och slappnar av känns det som att hela underredet ska falla bort. Skitläskigt.

Jag vill nu bara att allt ska gå över så jag kan gå ut och gå! Har varit ute två gånger på nio dagar, jag får spunk!

Jimmy körde nästan av vägen i brist på fokus. Dante får sitta fram i maxi cosin och jag sitter i baksätet och gäspar. Jag känner knappt igen mig här hemma. Allt är fint och städat. Mamma och svärmor är i toppklass. Jimmy handlar bröstpump och Dante sover som en stock. Jag borde egentligen passa på att sova jag med. Han verkar ha sin natt nu.

Jag är fortfarande rätt sliten, har träningsvärk efter förlossningen också. Dåliga blodvärden fortfarande, måste äta ordentligt med järn. Men jag är så sjukt tacksam över att allt gått så smidigt. En förlossning på fyra timmar, klockrent. Och ont gjrode det inte heller, bara värkarna som var jobbiga. Hade jag fått epiduralen en timme tidigare så hade jag kunnat gjort om det idag, lätt.