Förlossningen

Ja, ni som läser här vet ju på ett ungefär att jag hade värkar rätt länge som tilltog fort mot slutet. Vi var något paffa när vi kom in i undersökningsrummet och det visade sig att jag var öppen fem cm redan. På med de spexiga sjukhuskläderna och andas igenom lite värkar innan vi blev flyttade till ett eget rum. Klockan var 14:oo. Jag satt på en boll och försökte mig på lustgasen, men tyckte inte att den hjälpte. Det gjorde fortfarande ont som fan fast nu var man packad helt plötsligt. Jag väntade ivrigt på epiduralen, och dom sökte efter läkaren flera gånger. Värkarna gjorde så sjukt ont vid det här laget att jag knappt visste ut eller in. Lagom till det var dags höll jag precis på att ge upp, jag var minst i världen och ville bara dö. Men då var jag också öppen tio cm. Läkaren hann precis lägga epiduralen innan det var dags att börja krysta. Det var jätteskönt när allt det onda försvann, det blev mer fokus på trycket nedåt och jag kunde fokusera mer på krystandet. Efter en knapp timme tog jag i sista gången och med hjälp av ett litet klipp kom Dante ut med ett splosh och navelsträngen två varv runt huvudet. Klockan var 18:18.

"Det blev en pojk!" Hör jag Jimmy säga förvirrat och jag kan inte tro mina ögon när jag ser mitt barn framför mig. När han börjar skrika väller en värme upp i mig som inte går att förklara, man bara känner att man hör ihop. Jag får inte ha honom liggandes på mig så länge innan det är dags att trycka ut moderkakan. Den kom ut, tyvärr inte hel. Jag börjar störtblöda och barnmorskorna blir så häpna och förstår inte riktigt vad som gått fel. En av dom försöker sy ihop mitt klipp medan en annan klämmer på min mage för att känna efter hur livmodern känns. Då forsar två liter blod, rätt ut på golv och personal. De kallar in läkare och ännu mer personal och Jimmy får Dante medan jag ilas iväg till operation. Jag blir nedsövd rätt fort och minns bara att jag blöder och blöder och blöder.

När jag vaknar upp är klockan 20:3o. Jag har en tampong med lang i näsan, kanyler i händer och armar och det bränner mellan benen. Jag försöker hosta och förstår att jag haft nåt nedstoppat i halsen för jag kan knappt få fram ett ord. Jag är rosslig som en gammal sjörövare. Någon kommer fram, kollar hur det är med mig, ger mig morfin och jag försöker be om vatten men får inget, för man kan spy då. Så får jag ligga i tre timmar. Försöker sova och hör hur personalen pratar. Jag får veta att jag förlorat runt fyra liter blod.
Gravid med Dante | | 2 kommentarer |

Då kör vi då.

Nu är det fyra-fem minuter mellan värkarna och de blir bara värre och värre. Barnmorskan blev så exalterad att hon började klocka mig nere på mvc. Hon ansgå att det bara var runt timmarna innan det var dags för oss att åka in. Så nu ska vi äta något lätt och jag ska nog bada lite och sen ringer vi. Hey, ho, let´s go!
Gravid med Dante | | 15 kommentarer |

Ok nu dör jag, nästan.

Proppade i mig två alvedon och lyckades slockna i några timmar mellan typ halv sju och halv nio. Nu är det helt plötsligt ca 6-7 minuter mellan värkarna och de gör fan pissont. Vi har ätit frukost nu och har tid hos barnmorskan klockan 11:oo, ska nog passa på, åka ned och kolla så Krypet mår bra iaf. Hon kanske har något bra råd om hur vi ska tillbringa dagen innan det är dags att åka in.

Lite nervös är man nu. Förväntansfull. Hela Jimmy pirrar, jag känner det ända hit till köket. Udda. Att han sitter och ler varje gång jag flåsar mig igenom en värk.... ajjj.... here we go again....
Gravid med Dante | | En kommentar |
Upp