Första krypsteget igårkväll!

Det händer så mycket nu och jag hinner knappt med.

(bättre sent än aldrig...)

Nu har jag inte ammat på två dagar. Det gick från helamning till delamning, till morgonmiddagkväll amning till bara morgonkväll amning, och till slut, morgonamning. På nästan två månader. Nu, blir Ilon snart sju månader och att han inte är intresserad av att amma har blivit ett faktum. So that's that (håller tillbaka gråten, snyft). Tänk om det här var sista barnet jag ammade, ever? Buhu!

 

Det händer mycket hos lilleman nu. Tror definitivt att det är tänder på gång, för det dregglas och bits, och tuggas och gnälls. Han ålar sig bakåt och runt i cirkel, vänder sig från mage till rygg och typ från rygg till mage. Hittat fötter, äter bra med mat, sitter längre stunder utan stöd och har börjat ställa sig i krypläge för att träna upp muskulaturen. Shit, snart kommer han krypa runt här! Känns jättekonstigt. Vår stora bebis!

 

Fick de här dubbelhakekorten av Molly, ser ni vilken fisk vi har till son? Helt fantastisk är han i vattnet. Ilons kusin Damien blev också med på översta kortet.

 

Blev ungefär precis som jag tänkt. Bara släkt och familj + fadder, fika, fint väder, familiärt, enkelt, spontant och flummigt. Ilon fick Josefin som fadder, vilket jag vet kommer bli fantastiskt bra. Hon blir en bra tredje förälder när varken jag eller Jimmy står högt i kurs i framtiden. I guess we will have those days aswell. Mina tårtor gick åt, fikat gick också åt rätt bra. Han fick en gåstol, sparpengar, pengar till blivande rummet, en bok, ett fint släktträd och ett presentkort. Lars spelade Kärleksvisan och vi kunde ha hela ceremonin utomhus tack vare vädret. Tack alla som kom! Vi är väldigt tacksamma över vår fina släkt!

 

 

Jag kunde inte motstå.

 

Idag var Ilons första gång på babysim. Det gick hur bra som helst! Han plaskade på som om han inte gjort annat. Mallig mamma! Lite knöigt i omklädet bara. Blir lättare nästa gång när Jimmy är med. Då fixar jag klart Ilon, ger honom till Jimmy, och sen kan jag klä på mig själv i lugn och ro. Kanske att hälften blev avskräckta av den lackandes svetten, de skrikande barnen, det obefintliga syret eller den ofantliga stressen och inte kommer tillbaka. Då blir det nog lite mer plats åt oss andra.

 

Shit vad fort det gick, men nu är det sex månader sedan jag släpade runt Dante i en pulka en hel förmiddag. Grannarna skrattade och undrade om det inte var dags snart, "jooodå, det är det!" skrockade jag när jag kämpade mig förbi. Och på natten gick vattnet. Helt galet vilket halvår vi haft. Ilon föddes helt utan problem den 3/3 klockan 15:28, läs mer här. Samtidigt som Ilon föddes blev Dante sjuk, en riktig brakförkylning, och det tog en vecka, sedan började Ilon också snora. Vi kollade upp hans förkylning och det visade sig vara RS. Dante hade förmodligen dragit hem det från dagis. Vi blev inlagda på 64:an i Västerås, men han blev bara sämre, han åkte på lunginflammation, och tillslut svävade han mellan liv och död. Vi blev skickade med ambulans till Stockholm, till Karolinska sjukhuset. Se mer om det här. När vi kom hem möttes vi av världens bästa storebror och kärleken mellan bröderna var ett faktum. Men lyckan var inte lång. Efter vi varit hemma ca två veckor upptäckte min mamma att Ilon flackade med blicken när han försökte fokusera på saker. Jag ringde BVC som skickade in mig till barnakuten och där konstaterades nystagmus. De hittade även ett blåsljud på hjärtat och vi blev inlagda igen. Efter en veckas tester fick vi komma hem och våren började sakta men säkert kännas riktigt härlig. I april fick barnen en kusin, Damien. Vi firade påsk med släkt och vänner och gick på massa efterkontroller. Jag fick mjölkstockning. I maj var jag nostalgisk och vädret blev varmare och varmare. I juni tog Jimmys syster studenten, vi började grilla och Jimmys mamma fyllde 50! Barnen blev snoriga och jag hade svårt att hitta på saker när Jimmy jobbade. Jag blev lätt sarkastisk. Dante slutade med napp och blöja. I augusti började vi LCHF:a, vi slutade LCHF:a, Ilon tragglade vidare med smakportionerna och Jimmy gick tillbaka till jobbet. Och nu står vi inför hösten. Dante börjar nytt dagis den 5/9, och jag och Ilon får en mysig höst med mycket promenader och egentid. Hängde ni med? För jag vette sjutton om jag gjorde det....

 

Ilon är 66,6 cm lång (trüe) och väger 8374 gram!
Dantes mått vid samma ålder var 69,7 cm lång och 8049 gram tung!

Så de är olika. Märker att Ilon ligger efter motoriskt, Dante kunde redan sitta, åla och rulla runt åt alla håll och kanter vid samma ålder. Han åt bara mat och välling och var väldigt pratig. Ilon tar det lugnt. Han njuter fortfarande av att ligga och pilla med saker, eller fötterna. Han har inte bråttom utan ligger och kikar på saker. Sitter bättre och bättre iallafall och kan rulla om han vill. Oftast ligger han och pratar med Dante. Han fick sprutorna idag och han har redan ont i benen.... eftersom supp inte går med den här lille herrn så blir det att ge flytande sen. Läkaren hörde inget blåsljud och tyckte att allt såg bra ut. Så jag är nöjd.

Ok, så Ilon ska också ha namnfest.

Present är inhandlad, kommer på posten snart (likaså Dantes treårspresent, de får samma lika, ni får se sen)
Och jag har köpt material till två tårtor. Det blir vanilj/nutella och vanilj/björnbär. Lila marsipan och knalligt, blått strössel. Så tänkte jag göra äppelpaj/kaka i långpanna, eftersom det finns så mycket äpplen tillgängligt, och det är så enkelt och gott. Brorsan ska spela (vad vet jag dock inte än) och fadder är utsedd och informerad. Vad man ska binda krans av vette sjutton, men det blir väl kanske rönnbär eller eterneller. Vad gäller present och vad man ska köpa så har jag faktiskt ingen aning vad jag ska säga till folk. Ilon har ju allt som Dante haft och behöver inget specifikt.

Men det jag kan komma på är:

• Bidrag till blivande rummet
• Sparpengar
• Aktivitetstavla som inte är till sängen
• En mobil till vagnen
• Gåstol?

Han behöver inte:

• Böcker man fyller i (det gör jag själv till barnen)
• Böcker
• Gosedjur
• Så kallade doppresenter

Alltså Ilon pratar så mycket nu så man blir helt knäpp. Konstant kommer det ljud ut ur munnen på honom. Förutom när han tuggar på saker. Snart ska jag agera studiofotograf och fota sex månaders kort och så Dantes tre års kort. Barnen växer så fort, det gör lite ont faktiskt.

 

Majspurén fick godkänt. Idag testade vi gröt och katrinplommonpuré igen.

Ilon har smakat, och recenserar som följer:

Morotspuré
- Ilon hulkar vid förtäring. Han går med på att få minimal mängd i munnen tills vi uppnått ca en tesked. Sen blir hulkningarna för mycket.

Potatispuré
- Ilon hulkar vid första anblick. Han spyr efter att ha fått in mer än en knivsudd i munnen.

Kokta potatisbitar
- Svåra att greppa, smakar inget vidare.

Rå morotsstav
- Ett slick och en suck.

Majskrok
- Kul! Men läskigt i munnen. Roliga att prata med.

Mild havregröt (4mån)
- Ilon smakar med skeptisk min. Tuggar, slickar. Går med på lite till. När vi uppnått mängden 1,5 tsk kommer hulkningarna.

Katrinplommonpuré
- Gott!

Katrinplommonpuré och gröt
- Hm... fungerar iallafall två-tre teskedar innan hulkningarna kommer.

Imorgon: Majspuré

Alltså jag vet inte om det är jag som är en kass kock, men han diggar inte mat. Det som fungerar bäst är gröten, och då är det inga mängder vi snackar om. Menmen, vi fortsätter testa lite då och då.

 

Jag brukar alltid blurra könet om det hamnar med på bild, hade missat det denna gång och tackar för påminnelsen. Fast det är ju lite skenheligt att skydda barnets kön när man ändå exploaterar dom hej vilt genom bilder och text på andra saker. Men jag vet inte, det är ju inte förrän nu som Dante börjar bli en person och man kanske ska ta hänsyn till det och sluta blogga om honom när han väl fyller tre? Jag vet fler som gör så. Samtidigt är det barnen som är mitt liv, alla som känner mig känner mina barn också. Vad tycker ni om censur på barn i mediasammanhang?

Småhängig idag (ajaj i mammahjärtat), ammar mest. Ringde 1177 för jag tyckte han hade så mycket vax i örat och de tyckte jag skulle gå ner till Vårdcentralen (stor suck). Sagt och gjort, blev förvånad. Jag var klar på en halvtimme! Inga prover visade någonting, så det är förmodligen något virus (rsrsrs???? nej det fattar jag väl att det inte är, men ändå) så nu väntar vi och ser.