Mitt första inlägg som fru.
Tack så jättemycket, alla som kommenterat!
Gårdagen var totalt lyckad och underbar.
Allt gick som vi ville och det var så otroligt rörande att se alla vänner och familjer som kommit för att hedra vår dag. Vi fick så mycket kärlek och positiva kommentarer att det kommer räcka året ut, minst!

Och för att inte tala om alla presenter.... Jikes!

Vill tacka mina underbara tjejer som ställt upp och hjälpt till. Och lite speciellt till våra familjer och extrafamiljen Svednell. Tack, tack och åter tack! Säger som Kajsa och Martin, vår dörr står alltid öppen för er!

Det finns en anledning till varför man refererar till sig själv som "ung och dum" när man blir äldre. Nu är ett sånt ögonblick.

När jag var yngre skulle jag aldrig gifta mig när jag blev stor. Jag tyckte det var en dum grej, onödigt, dyrt och meningslöst. Idag tycker jag annorlunda. Imorgon gifter jag mig.

Idag är sista dagen som ogift. Och det känns helt okej. Jag har inga kalla fötter och jag kommer inte ångra mig. Visst, jag har varit sjukt nervös dessa veckor som gått, men det har mest varit för allt som skulle fixas inför den stora dagen. Nu känns det bara lugnt och skönt och jag litar blindt på att alla inblandade kommer att fixa det sista.

Sitter nere i Näs hos mamma nu och ska ta ett bad. Raka ben och sånt där. Vi har fortfarande ingen dusch, men nu har vi iallafall lyse.

Lycka till åt mig imorgon!


WOHO!!!!

Jag trodde ju verkligen att jag inte skulle få en möhippa. Förra helgen passerade och inget hände, ingen hörde av sig. I fredags gjorde vi ingenting, somnade framför soffan till Smallville. Vaknade på lördagen och tänkte att, idag, idag! Jag känner det i kroppen! Men nä. Ingen kom. Ingen surprise. Ingenting. Telefonen var ödsligt tyst.

Vi vaknade på söndagen, jag var inställd på babysim. Började packa, satte på mig gårdagens lodarkläder. Dante sov. Jimmy och jag glodde på tv. Det ringer på dörren. Jimmy får öppna eftersom jag inte har satt på mig byxor och säger "Nämen oj! Det ligger en lapp här! Varsågod och klä på dig står det!" Då förstår jag vad som är på gång. Helvettes jävla skit, tänker jag och känner hur ångesten börjar krypa i mig. Vaddå ta på mig?  Det är ju kallt ute? Fan! Jag som skulle få duscha på Vallmobadet!

Jag går till altanen och där står dom. Och skrattar åt mig. Jag börjar lipa, men vet inte om det är av lycka eller ångest. Jag hade ju verkligen slappnat av, ingenting skulle ju hända! Och så står dom där, åtta personer, och bara ler. Jag tar en cigg för att lugna nerverna och tar motvilligt på mig slöjan och nätvästen. Väl ute får jag första uppdraget i ett kuvert, det står bara "Dream a little dream of me..." och jag tänker ju bara på den där låten. Hm. Får på mig ögonbindel och blir ledd till en bil som kör helt galet till en parkering. Blir ledd in i en lägenhet och satt i en stol. När ögonbindeln åker av har jag en mikrofon framför mig och Jonas på vänster sida framför en dator i en hemmastudio. Fuck! Ska jag sjunga nu!? Känner hur pappret med låttexten börjar vibrera, försöker andas lite. Sjunger motvilligt och totalt oentusiastiskt en gång men känner att jag måste stå upp. Då går det bättre men jag vill sjunka genom marken när jag hör min egen röst. Jahapp.

Får nästa uppdrag där det bara står "Roadtrip!" och jag får på mig den där jäkla ögonbindeln igen. Vi kör och kör och jag försöker lista ut var vi åker, och misstänker att vi åker mot Sura-hållet. Men nä. Vi åker slutligen runt, runt, runt, runt och upp. Och då förstår jag, parkeringshusen i Västerås! När jag får av mig ögonbindeln står jag  i Punkts galleria, affärerna ska precis öppna och jag får tre instrument framför mig. Jahapp. Varsågod.

Sara ansluter sig till gruppen och jag börjar grina och ber om hjälp, men hon skrattar bara. Jag går runt i stan, i alla gallerior, på torgen och lite överallt, hinner bli riktigt duktig på munspel och får en del bidrag från folk. Alina kommer! Sedan ska jag för pengarna jag tjänat, gå till akademibokhandeln och köpa en fin anteckningsbok och en penna. Lätt som en plätt.

Sedan går vi till vasaparken och mumsar på smått och gott ett tag och bara tar det lugnt. Tror att de tänker tvinga mig att berätta om alla ex och sådär, men nej, det blir en lugn och mysig picknick. Tills regnet kommer. Vi packar ihop och beger oss mätta in i Punkt igen. Nu får jag det sista uppdraget och på lappen står "Äktenskapsrådgivning". Jag ska då gå runt i galleriorna och be om råd från folk om hur man får ett äktenskap att fungera. Fick en hel del bra råd kan jag säga! Kul uppdrag faktiskt.

Hälften åkte sedan tillbaka till Hallsta och resterande åkte hem till Alina och pratade och åt på rester av picknicken. Mysigt värre! Trodde att det skulle bli massa minnenprat och sånt, men alla var vi trötta från en intensiv dag och tog det lugnt.

Det här blev nog mitt längsta inlägg någonsin i min blogg. Tack alla medverkande för en otroligt kul dag! Uppskattade det jättemycket! Tjejer, ni är bäst!

Har ju heelt glömt berätta att jag numer har en förlovningsring på fingret igen. Den sitter som en smäck och blänker så fiint! Förra sommaren åkte den av pga vätska i kroppen och massa gravidkilon. Men nu passar den igen. Vi hämtade ju även vigselringen, och jag säger bara OHMYGOD!!! Hur ska jag lyckas hålla den vid liv? Så jäkla mycket som jag arbetar med händerna. Får vara riktigt noga med att ta av den när det gäller. Superfin är den iallafall!

Igår mötte jag upp Alina för att prova ut en bra bh och en gördel för sladdermagen. Vi gick till Twilfit, fick skitbra hjälp! Visade sig att jag inte alls hade den storleken jag trodde jag hade, utan mindre runt och större kupa! Tur att det finns proffs alltså. BH´n jag köpte satt som en smäck! Kändes inte, skavde inte, klämde inte någonstans! Wonderfu! Alla borde köpa en lite dyrare bh. It´s so worth it!

Vi drog en subway och jag var duktig och utnyttjade coopkuponger på akademibokhandeln. Köpte en nördig familjealmanacka som jag stolt ska hänga i köket. Mycket att hålla reda på nu! Sedan vandrade vi till Ruths och jag hoppade i min klänning!

Shit vad den inte passade längre!

Den satt löst överallt. Jag kunde lätt ta tag i en decimeter tyg i sidan. Nu förstår jag hur mycket jag gått ner! Sömmerskan sa två storlekar minst. När jag testade den sist fick vi precis igen dragkedjan! Shit. Kul iallafall! Vi måttade ut urringning och mätte längd att kapa av. Nästa provning blir väl om ca veckan. Fan vad snygg jag kommer vara!

http://www.kuperbergweddings.com/
Anna Kuperberg som fotat bilden ovan.
Helt otrolig!

Planerna flyter på bra!

Fotograf, florist, stylist och smyckesdesigner är sedan länge spikat och klart. På torsdag ska jag betala klänningen och spåna tårtidér med Josefin. Idag beställde jag inbjudningskorten. Sen har vi såklart kvar att beställa hindersprövning, dubbelkolla så att lokalen är ledig, boka hotellrum, fixa kostym till Jimmy och så barnvakt.

Så, håll utkik... ;)

Det börjar dra ihop sig. Såhär ser stället ut där vi ska vara. I träden vill jag hänga lyktor och på grusplanen vill jag ha marschaller som lyser. Det kommer vara september, eftermiddag, så jag hoppas på solnedgång och lite ljusmys.

Var med Alina och Josefin i Västerås i dag för att prova ut en klänning till bröllopet. Förklarade vad jag var ute efter, visade skissen och hon dra på trissor! Tror ni inte att dom har en liknande klänning inne, på rea, 70%? Jag testade, den passade just nu, helt otroligt. Så även om jag inte lyckas gå ner alla kilon så har jag ändå en klänning som passar. Vi ska ta bort lite av ärmarna, göra en annan sorts urringning, korta av klänningen, sy på ett svart band och sätta på fler knappar på ryggen. Med ändringar, underkjol, svart sidenband och allt kommer det gå på ca 4500:- (kanske mindre). Tycker jag är överkomligt när den blir formsydd efter mig och mina önskemål!

Med klänningen på kände man verkligen att det börjar dra ihop sig, det är på riktigt det här. Det är Jimmy och jag, på gott och ont.

En av låtarna till våran vigsel!

Tack till er som önskat grattis redan, kul! Det är så roligt att mötas av positiva reaktioner istälelt för de flesta: Va? Ska ni gifta er? Jaha... okej....?

Vi ska viga oss borgligt på Skantzen området i Hallstahammar i september nästa år. Det kommer inte bli ett stort bröllop, men alla vänner och bekanta får komma på stor fest på kvällen istället. Jag har egentligen aldrig velat gifta mig. Det har alltid känts så förlegat och onödigt. Skilsmässobarn som jag är har jag lovat mig själv att aldrig utsätta mina egna barn för samma sak, så beslutet om att ens skaffa barn till den här världen har för mig varit ett väldigt stort steg. Jag hade nog inte kunnit tagit det steget om jag inte funnit Jimmy. Hade jag inte haft turen att få bli tillsammans med honom hade jag inte känt mig trygg i ett förhållande på samma sätt som jag gör idag och därför hade nog tanken på barn inte kommit upp. Ett giftermål absolut inte. Tanken om att behöva separera, skiljas, och dessutom ha barn som ska genomlida samma sak får mig att rysa. Därför har jag alltid sagt till mig själv att när jag väl skaffar barn är det med den mannen jag ska leva mitt liv med. Och jag tror verkligen på att jag och Jimmy kommer vara ihop resten av våra liv. Jag är inte ung och naiv längre. Måhända ung, men jag har aldrig varit med om en bättre jämlik i mitt liv. Därför känner jag, att ett giftermål inte gör våra liv sämre. Om vi skulle få problem i framtiden så kommer jag göra allt i min makt för att få det att fungera, för en skilsmässa ska verkligen vara det absolut sista som ska komma på tal.